Sista dagen

Min sista solnedgang i Indien kommer se ut ungefar sahar...

Ja, hur i hela varlden avslutar man en blogg?

Hur sammanfattar man en resa som har varit en av livets storsta aventyr och utforskande av saval landet och kulturen, men aven insidan av en sjalv?

Det blir svart. Sa jag tror jag bestammer mig for att inte ha sa hoga krav pa detta inlagg. Det kunde lika garna varit vilket inlagg som helst. Det sista eller det 32:a, det spelar ju egentligen ingen roll.

-----------

Vad har jag gjort de senaste dagarna da?

Jag har faktiskt varit uppe i New Delhi och overraskat min underbara klass!

Jag motte dem pa flygplatsen efter deras langa resa till ytterligheternas, kontrasternas och mystikens land. Det ar en laaaang resa, som inte tar slut nar man gar av planet. Insikten av att man faktiskt ar har kanske kommer sisodar en vecka senare, eller nagot liknande.

Jag har svart att njuta av min sista dag. Det ar precis som nar jag kom hit. Jag fattar inte att jag ska aka. Jag fattar inte att om 32 h ar jag pa svensk mark. Det ara helt sjukt. Jag vet inte hur man lever hemma langre.

Jag vet inte vad jag brukar ha pa mig, har bara ett svagt minne av att det var tight i alla fall. Har finns inte tight, vad ar det liksom?

Jag kommer inte ihag vad jag brukade ata. Jag kommer bara ihag att det inte smakade lika mycket som har.

Jag kommer ABSOLUT INTE ihag kylan. Det markte jag i Delhi da jag fros konstant, trots att det i alla fall var 20 grader varmt.

Jaja, detta kanske ar lite val overdrivet men mitt liv innan denna resa kanns vaaaldigt avlagset. Som en drom ungefar. Kanske kommer denna resa kannas just sahar efter jag varit hemma ett tag? Jag vet inte. Jag vet bara att ju mer tid jag spenderar i detta land, desto mer vill jag vara har. Det finns sa mycket att se, sa mycket att upptacka. Jag kommer att komma tillbaka. Jag behover MYCKET tid med detta land. Vi har ju nu en livslang karleksrelation framfor oss :)

-------

Jag vet inte hur mycket mer jag kan ordbajsa nu. Det kanns lite overflodigt att skriva nagot mer. Jag har liksom gjort mitt efter alla de milslanga inlaggaen jag gjort under den har tiden.

De ar tillrackligt manga och langa for att ni ska ledsna och det ska vara nog. Men detta frenetiska skrivande har ju mest varit for min skull, jag har verkligen behovt fa ur mig alla mina tankar for att ma bra, for att inte explodera av allt som ror sig i mitt huvud.

Nu kanns det som om jag ar klar. Med skrivandet alltsa - absolut inte min resa och min tid med Amma. Efterarbetet och att forsoka fatta att jag ar hemma kommer ta veckor. Och min tid med Amma har ju bara borjat... :)

-----------

Puss och kram, vi ses snart pa stan :-P

Indien...

Kaos

.... ar passion.

Mitt forhallande med Indien ar som vilket annan realtion som helst. Det ar underbart och helt otroligt bra ibland, for att senare overga till besvikelse och ilska da jag bara vill "gora slut, aka hem och aldrig atervanda.

Jag tror att detta ar borjan pa en livslang karleksrelation. Jg ar helt upp over oronen foralskad i detta land, dess folk och dess natur.

Indien har sa mycket sjal, pa nagot vis. Allt ar sa otroligt levande. Allt ar sa andligt. En papperskorg har typ lika mycket liv som en fagel. Det ar svart att forklara men det ar bara sa mycket LIV i allt.

Det ar kaos, det ar stillhet. Det ar gratt, det ar fargstarkt. Det ar for lite, det ar for mycket. Inget fungerar, allt har ett system. Det ar rent, det ar smutsigt. Det ar att leva celibat, det ar Kama Sutra. Det ar allt pa en gang och ingenting. Som sagt, det ar mangfald.

--------

Jaja, nog av flummiga metaforer for idag. Idag ar det den 23:e Januari. Jag aker hem om 5 dagar. Det kanns helt javla sjukt rent ut sagt.

Det kanns som om det kommer bli ganska jobbigt ocksa. Denna gang har det hant annu mer med mig och motet med "mig sjalv" dar hemma och livet dar kanns en aning svart just nu. Det ar sa svart att anpassa sig pa nytt och vanja sig vid varlden som ar helt tvartemot denna. Det kommer bli lite jobbigt. Men nu ar jag i alla fall forberedd.

Nu ar det slut for idag!

Puss och kram

Mata Amritanandamayi

Ja, jag vet varken var jag ska borja eller sluta.

Det har hant sa mycket de senaste dagarna att jag kanner mig helt borta. Allt som har hant innan dessa dagar i Coimbatore kanns som en drom. Och aven Coimbatore for den delen. Allting kanns sa... bortom allt annat.

Jag kan knappt prata med folk. Eller jo, jag pratar ratt mycket med de pa hotellet och sa, men det kanns som om jag inte riktigt fungerar. Jag ar ledsen att jag inte hort av mig pa ett tag alla mina vanner - jag ar bara lite lost. Jag mar bra och inget daligt har hant, bara en massa som jag inte kan forklara. Det ar stort i alla fall, det ar det.

Om jag ska beratta lite om det ar det i alla fall sa att jag har insett mycket, lart mig en otrolig massa och tagit nagra stora steg i min andliga utveckling. Jag har svart att forklara detta och jag antar att ni alla tycker att jag blivit galen. Jag kan bara inte forklara det med ord. Min sjal har bara vaknat pa nagot satt.

Detta har varit som terapi. Det har kanns som en enda lang terapi- session. Jag har lart mig sa sjukt mycket om mig sjalv och livet sjalvt.

Mycket av det ar att inte se mig sjalv som "jag sjalv" och "varlden", utan att jag ar en del av det hela. Gud finns i oss alla och vi kan alla handla med Gud. Vi ar Gud och alla dessa former av Gud ar bara instrumtent for oss som hjalper oss att kunna kommunicera med oss sjalva och hitta losningar. Manniskors handlingar ar Gud. Vi har alla en fri vilja att gora vad vi vill. Vi ar alla betydelsefulla och kan gora skillnad for andra manniskor. Ge karlek, ge och arbeta for en battre varld. Vare sig det handlar om att ge nagon ett vanligt leende eller att starta upp en valgorenhetsprojekt for fattiga i Afrika. Alla vagar ar Guds vag.

Man kan kalla det Guds vag eller godhetens vag eller Pelles vag, namnet ar oviktigt for det ar bara en benamning.

Och allting handlar val egentligen om att hitta sin Egen vag. Finna vad som gor en sjalv lycklig i livet och ger energi till att kunna ge till andra. Det ar val det som ar Yoga? :)

Det later klyschigt jag vet. Men alla har vi ett ansvar for att gora det basta av vara liv. Ta hand om oss sjalv och andra for att ma sa bra som mojligt. Och finna lyckan i oss sjalva och inte matriella saker. Det ar ju bara saker, det kan aldrig gora mig hel inombords.

Och allt ar ett. Allt ar sammanflatat i en enda stor anordning av balans. En balans som ocksa ar lite rubbad har och var, och det kan leda till problem - men till slut ocksa mojligheter. Det ar livets gang.

----------------

Jaja, nu har jag flummat nog for idag. Jag vantar mig ingen forstelse fran er av mitt pladder. Jag antar att man maste vara med om det for att forsta hur "knapp" man blir av att vara i Indien. Eller tt foralska sig i Indien med allt vad det innebar. Det ar ett livslangt forhallande fullt av berg och dalar kan jag i alla fall beratta :)

Nu ska jag beratta lite om Brahmastan- festivalen i Coimbatore som jag reste med Amma till.

Det var en 10 h bussresa dit och det gick forvanansvart bra for att vara en bussresa i Indien. Val dar bekantar jag ig med det vackra festivalomradet. Det ar utcmyckat med blommor i langa kransar och massa, massa farger. Vi gar runt och kollar lite och hittar vart rum (jag och Pernilla) men gar till slut till templet och dar ar en massa indier som borjat dansa och sjunga efter en puja tillagnat Devi - den kvlinnliga formen av Gud. Eftet ett tag borjar jag saklart dansa - jag kan ju inte sitta still - och det var helt underbart! Indierna var jatteglada och ville att alla vi stela vasterlanningar skulle komma upp och dansa. Och det larde oss mer an garna stegen. Helt underbart helt enkelt!

Dagen efter hade jag Seva som innebar stadning och dagen gick fort. Brahmastan-festivaler innebar att det pagar en massa aktiviteter under hela dagen med huvudattaktionen ar ju saklart Ammas satsang, Bhajans och Darshan for festivlalbesokare. Och andra dagen var det aven en massa pujas som man kunde medverka i och jag tog tva av dem - en tillagnat ormguden Rahu och en tillagnat Shiva. De ar aven till en rad andra element t.ex. planeter och dagar, men det ar en hel vetenskap. Under dagarna ar det aven Archana flera ganger - man chantar alltsa Devis 1000 namn.

Jag tyckte till en borjan att allt var hyffsat jobbigt och pafrestanda men sen hande nagot med mig jag inte kan forklara. Jag tror att jag skippar att beratta om det har for jag har knappt fattat det sjalv annu. Och jag tror att det ar bast att jag inte forsoker. Jag har en tendns att alltid overanalysera och forsoka forklara allting, nar det egentligen kanske ar bast att bara lata det vara, ga in i kanslan och bara vara dar.

Det som hande var i alla fall underbart och jag ar verkligen fallit for Ammam. Hon ar min guru och jag kommer ha henne i mitt hjarta, som inspirationskalla och som ledning genom mitt liv.

Jag gjorde som sagt tva pujor och det var mycket intressant. Jag fick berattat for mig att puja ar ett bra satt att ova sin spiritualitet for den tillfredstaller alla sinnen. Man far se gudsbilden och elden som tands, sant alla de andra ritualerna som man under dessa fesivaler far utfora ich alltsa kanna sjalv, man far smaka prasad, man far chanta mantran och lyssna, samt lukta pa rokelser och alla andra dofter. Och det kanns faktiskt valdigt bra.

Pa ett satt kanns det ocksa som om man far bli lite barn igen och leka lite. Man far gora praktiska saker som ar symbol for nagot storre. Som man ofta gor som barn da en sten kan bli till ett palats och en kotte kan bli en prinsessa.

Det ar ocksa en upplevelse att tillverka en orm av gurkmeja och ga med ett krus med vatten pa huvudert genom ett tempel smockat med manniskor och sedan slanga "ormen" och vattnet pa Gud - dvs statyn i templet. Vattnet och ormen symboliserar olika saker, t.ex. negativa tankar och sorger som genom denna ritual overfors till Gud. Han tar pa sa satt hand om mina problem ochforgor dem. Det ar en gansa fin grej faktiskt.

Men man undrar vad fan man gor just nar man star dar med kruset pa huvudet och forsoker att andas normalt i den smockade folksamlingen- da inser man att man ar nog lite knapp trots allt ;-P

---------------

Jaja, nu ska jag ga tillbaka till hotellet och hitta pa nagot kul. Eventuellt ska jag aka till en stor dansfestival ikvall som ager rum i Trivandrum, det skulle vara grymt!

Ta hand om er!

Snart ses vi :)

Puss och kram

Mina sista dagar

Nu har jag bara några dagar kvar här i Amritapuri. Jag har mycket att fixa och dona. Jag skall åka med Amma till Coimbatore och känner mig ganska stressad. Därför har jag beslutat att inte blogga något förrän jag kommer till Kovalam för min psykiska hälsas skull.
Allt tar så lång tid i Indien och Internet är inget undantag:).

Vi hörs om några dagar och då kommer jag att ha en massa att berätta.

Ta hand om er och lev livet!

Puss och kram

Yoga, Zen Shiatsu och Ayurveda

Solnedgang i Amritapuri - Sahar sag det ut har hos mig for ett tag sen :)

Om Namah Shivaya

Idag, som jag glomde skriva igar, har jag gjort forsta delen av en self-healing kurs som jag gar pa. I den ingar det Yoga, Zen shiatsu och Satsang med nagra Swamis. Jag sag bara en lapp har pa skramet for nagra dagar sen och tankte: "Mja det later ju bra!" och bestamde mig for att ga.

Sa idag borjade vi med lugn Yoga kl. 07.30 vilket var en mycket bra start pa dagen. Sedan hade vi Zen Shiatsu som for mig ar en helt ny bekantskap. Helt arligt visste jag inte vad det var men nar jag insag det blev jag overvaldigad, jag ska fa lara mig lite om akupunktur! Man hinner ju inte fa in sa mycket pa bara 3 dagar men jag kommer i alla fall kunna lara mig lite "forsta hjalpen" for att kunna stimulera punkter da man har huvudvark, ar forkyld, ar lite deppad osv.

Det ar grymt intressant! Tank att man genom att trycka lite pa nagra stallen kan uppna det ena och det andra, det ar skithaftigt ju... Men man maste nog ha lite tro for att det ska fungera ;)

Ikvall kl. 21.00 ska vi har Satsang med Swamis. Det ska bli spannande. Jag tycker alltid att det ar underbart att fa kloka ord fran sa harmoniska manniskor som de. Ni skulle se dem , man ser bara pa den, i deras ogon, att de ar sa lugna och fulla av insikt och karlek. Det ar otroligt.

Idag har jag ju ocksa varit hos en Ayurvedisk doktor. Han tittade pa min tunga och kande pa min puls och sen visste han vad som var fel pa mig.

Forst tipsade han mig om massa bra reggaeband som jag ska lyssna pa. Han sag val antagligen mitt trefargade band runt min handled ;)

Sedan sa han: "Du ska dansa, trumma och sjunga - varje dag!" for att ma bra. Det var det basta jag nagonsin hort.

Men riktigt sa enkelt var det inte, aven fast det ar en stor del av tillfrisknandet: Gora det jag tycker om att gora :) Han gav mig en diet som jag ska folja och massa mediciner.

Sa nu ska jag bli frisk! Om jag har nog kraft att ta itu med alltihop. Jag hoppas det. Jag har fatt sa mycket har, sa mycket kraft och nya lardomar, sa manga nya verktyg. Sa jag hoppas att jag kommer att kunna anvanda dem hemma ocksa.

Och nu ska jag ga for jag ahr inte tid med detta langre. Jag kanner mig faktiskt ratt stressad just nu. Det ar sa mycket att fixa innan jag aker. Det kanns lite jobbigt for jag ahde bara velat njuta av den tiden som ar kvar och inte springa runt och fixa massa trakiga grejer. Men sant ar livet!

Vi hors!

Ta hand om er och varandra!

Puss och kram

Fredag 11 Januari

Sa ja, kanske en liten fortsattning pa min tidigare halvt oavslutade inlagg.

Som sagt, jag ber om forlatelse for att jag inte har varit sarskilt uppmarksam manga ganger pa vad jag egentligen har. En massa underbara vanner, en obeskrivligt fantastiskt familj, varldens basta klass, en skitsot hund, en skon sang i ett vackert rum, tak over huvudet, mat och vatten varje dag. For att inte tala om allt jag har har i Indien!

Jag har fatt massa positiva saker har, varje dag. Det har varit sjukt jobbigt ocksa, det vet ni, men jag har lart mig saker for livet.

TACK!

Sa jag kanske borjde se pa allt jag har och vara lite nojd. Kanske inte alltid strava efter det jag inte kan fa, och tro att bara jag far det kommer jag att vara lycklig.

Visst ska man ha mal och en vilja att uppfylla dessa. Men om jag aldrig ar nojd kommer jag heller aldrig att kunna njuta av det jag till slut far.

Jag behover faktiskt borja leva mer i nuet och ta vara pa det jag har, annars kommer jag aldrig ma bra.

Visst kommer jag alltid ha problem, ha daliga dagar och sorja over saker. Men det ar livet. Jag kommer trots allt vara medveten om att det kommer lyckliga stunder ocksa, och kunan ta vara pa dem med.

---------

Sa jag har lart mig en del eller ratt sa mcyekt pa min resa. Och nu ar den snart slut, tro det eller ej! Jag aker men Amma till Coimbatore och sen aker jag till Kovalam. Den 20:e januari blir det, sa efter det far jag roa mig sjalv och praktisera min andlighet utan "presence of my Guru". Men det ska nog ga bra. Sa lange jag har Amma i mitt hjarta kommer hon vara med mig och hjalpa mig.

-----------

Sa vad har jag gjort idag? Maste vara lite varldslig ocksa...

Hm, jag tog en sovmorgon, anda till kl. 07.00! Otroligt va? ;-P

I vanliga fall gar jag ju upp 06.00 eller annu varre 04.45 om jag gar pa Archana.

Sedan har jag gjort Seva som runner igen. Det ar kul och ger mig lite puls, det ar ratt busy i Western Canteen. Det kanns bra, jag far lite smak av restaurangjobbet som vantar darhemma =)

Sedan ahr jag bara fixat och donat med praktiska saker. Fatt bilderna fran fotografen till mitt arbete! UNDERBART. Nu ska jag aven ga och kopa DVD filmerna som jag behover, om jag hinner.

------

That's it for today!

Vi hors i morgon hoppas jag. Da ska jag ga till en Ayurvedisk doktor, sa det maste jag ju beratta om.

Puss och kram

Lardomar fran livet

De senaste dagarna har det hant mycket med mig. Min resa inom mig, min andliga resa har akt langt ivag och sett manga platser. Jag har lart mig mycket, insett en del och fatt mig ett och annat att fundera pa. Det har givit mig mycket.

For 3 dagar sedan traffade jag en man som jag kan kalla en av mina larare. Vi har bara pratat med varandra 3 ganger och sammanlagt kanske 2 h. Anda har han paverkat mig, mitt satt att se pa saker och mina tankar. Han lyfte mig mycket och jag kande mig uppskattad av honom. Han var en bra larare. Jag hoppas vi ses igen.

Varje manniska ar ju faktiskt en larare, men vissa minns man battre an andra.

I forrgar traffade jag even en healer, som pastod sig vara Guds instrument for att hjalpa manniskan. Jag var val inte helt overtygad men faktum ar att min smarta i ryggen nu varit borta sedan dess. Han var ocksa en speciell manniska med andra ord.

I gar traffade jag Nirupama, en svensk devotee, och det var mycket trevligt. Hon hjalpte mig ocksa att se saker jag har haft svart med forut. Och det ar jag mycket tacksam for.

I gar fick jag aven en massa uppskattning for mitt arbete som "runner" i Western Canteen. De tycker att jag ar snabb och alert, och lyssnar bra. Det fick mig att vaxa ytterligare ett par centimeter.

Igar kvall foll jag aven i en djup grav av sjalvdestruktiva tankar. Trots min positiva dag.


"Alla hatar mig. Jag ar vardelos. Jag ar dum. Jag ar dalig. Jag ar ond. Jag kan ingenting."


Alla dessa tankar som alltid finns i mig men som jag brukar trycka undan. Men de kommer fran varje gang sager nagot daligt, men ocksa konstigt nog, nar nagon sager nagot bra.

Ex. "Gud vad du ar duktig!"
"Tack!" men egentligen tanker jag "Men det ar jag egentligen inte. Man kan alltid vara battre. Och jag ar anda inte sa bra. Jag rakar bara ha tur." Osv osv.

Sa i alla fall jag foll i gropen. Och det var Amma som fick mig att hamna dar.
Det later sakert sunnessjukt i era oron. Men hon tog fram dem skiten hos mig.

Och det ar jag tacksam for. Hon gjorde mig medveten om mina tankar (vare sig det var medvetet elller inte) och hjalpte mig att se dem fran ett annat perspektiv.

Jag hade fatt massa positiv kritik och lyft hela dagen - och sa tillater jag mig att falla i den dar valbekanta gropen i alla fall! Ar inte det lite val ego? Eller i alla fall javligt dumt.
Det dar monstret kanner jag igen, det har jag traffat forut. Varfor ska jag lata henne lura mig igen?

Na, for vet ni vad - Det dar ska jag inte ga pa igen!

Sa jag tog mig upp ur gropen. Och det var nog det Amma ville lara mig. Eller det som jag larde mig av henne denna gang i alla fall.

Amma gor sadant med manniskor. Hon far dem att vittna sina tankar och bli mer medvetna om sig sjalva och sina tankemonster. Och hon lar dem att komma bort fran de destruktiva.


Det ar sa latt ata bygga tankeslott med negativa och destruktiva byggstena.
Man kan komma till: "Ingen tycker om mig", fran att en person svarat lite surt pa en fraga. Och det ar inget vackert slott.
Kanske kanner ni igen er? Man bygger upp sa mycket trakigheter som ofta ar helt orealistiska. Man gor manga honor av fjadrar sa att saga.

Det ar faktiskt ganska ignorant och sjalviskt pa sitt satt.


Darfor vill jag be om ursakt till alla mina vanner:

Forlat for att jag inte tar in alla underbara ord ni sager till mig. Forlat for att jag ar en dalig lyssnare. Jag ska gora allt jag kan fran och med nu for att ta det ni sager pa allvar och inte ignorera era betydelsefulla ord. Forlat mig igen och TACK for att ni finns!


Jag ska oppna mitt hjarta. Och nu vil inte strommen pa detta Internetcafe med mig mer.
Jag maste skriva mer sen.

Tack igen alla mina vanner!
Ta hand om er.

Puss och kram

Satsang

Idag har det varit Meditationsdag och vi har mediterat med Amma. Sedan har hon som vanligt Satsang - spiritual takt, och idag sa hon manga kloka och tankvarda saker. Hon ar sa underbar. Sen serverades det prasad-lunch och vi at tillsammans. Som jag berattade igar alltsa. Det har varit en harlig dag och jag har val inte sa mycket mer att tillagga om det. Nu ska jag snart ha pa en Bhajan vocal class och lara mig sjunga lite. Det kan ju behovas ;-P

Och jag har bestamt mig for att stanna pa ashramet tiden ut och aka med Amma till forsta stoppet pa sydindienturneen. Det ar en stad som heter Coimbatore och ligger i norra Kerala som vi kommer att vara i den 18:e till 19:e. Sa efter det tror jag att jag lamnar ashramet och aker till Kovalam. Jag hittar sakert nagot intressant att syssla med dar.

Det var aven sa att det var minimum 2 veckor for att arbeta med barnen i Hampi, och det forstar jag fullstandigt. Det kan ju inte vara bra om det kommer nytt folk hela tiden som arbetar dar. Sa det far bli nagon gang i framtiden! :)

Nu ska jag ga och sjunga lite.

Ha det bra och ta hand om er!

Puss och kram

Om Namah Shivaya

Jag ha"lsar er som man ha"lsar har pa ashramet.

Ja, idag ar det en ganska bra dag. Varmt som attan ar det ocksa, men det ar det ju alltid.

Idag har jag varit i en stad i narheten och hjalpt Pernilla att kopa en mobiltelefon som hon sen ska kunna anvanda for en internetanslutning. Och detta ar ju en hel vetenskap, speciellt for nagon som knappt hallit i en mobiltelefon ;-P Haha ja hon ar underbar min godmor!

Sa idag vi har shoppat mobiltelefon och glasogon till henne efter mycket om och men. Sedan har det var inte hant sa mycket mer, det har varit en lugn dag och kommer sa forbli. Dock maste jag till sjukhuset idag och ta reda pa mina provsvar, man vet aldrig vad de kommer visa... :-S

Jag har Seva kl. 16.30. Jag ska sta som diskare i ca 2 h.

Sa detta ar alltsa en ratt sa vanlig och trivial dag pa ashramet, bortsett fran aventyret och motet med den moderna varlden i form av mobiltelefonkop.

Jag funderar fortfarande pa att aka till Hampi och jobba med tiggarbarnen. Men det kansn svart just nu, jag vet inte vad som ar bast. Det skulle innebara annu en omstallning och det skulle aven bli lote stressigt. Resan ar lang och jag kommer bara lunna vara dar max en vecka. Det kanns som om jag skulle vilja ge barnen mer tid. Sa jag vet inte, jag ar grymt forvirrad och kluven.

Nu trivs jag ju anda ratt bra pa ashramet ocksa. Vad tycker ni mina kara handledare?

Imorgon a det meditationsdag och Amma serverar prasad-lunch. Det ar alltid trevligt och speciellt.

Nu ska jag hjalpa Pernilla med att fixa internetanslutning.

Ha det bra och lev och var glad. Eller nat sant :)

Puss och kram

Sjukhus och barnhem

AIMS - Institution of Medical Siences and Reseach Centre

Saja, da var denna helg avklarad med massa spannande studiebesok pa nagra av Ammas instutitioner. Det har varit fantasktiskt att se vad Ammas karlek gor och har gjort "pa faltet" och i praktiken for sa manga manniskor.

Igar var jag pa AIMS - Ammas sjukhus och universitet i Kochi. Vi tog buss dit tidigt pa morgonen och 4 h senare var vi framme. Vi fick en ganska snabb introduktion och hela besoket gick i rasande tempo faktiskt for vi hade alldeles for lite tid och alldeles for mycket att se. AIMS ar namligen stort!

Det borjade med att vi fick lyssna pa nar tva doktorer pratade. Forst en kvinna som jag tyvarr inte kommer ihag namnet pa (daligt av mig) som berattade om hennes department som har riktat in sig pa en speciell typ av vard som framforallt ar symtomforebyggande. Idag har det namligen blivit sahar att varden ar alldeles for prestationsinriktad, lakarna ser bara till att forsoka bota sa manga som mojligt. De tar patienterna pa lopande band och ser dem bara som "skallfraktur", "brostcancerpatient", "hjartsvikt" osv.

Detta vill inte AIMS syssla med utan vill se patienten som en manniska och inte en diagnos. Och framforallt forebygga lidande och symtom som smarta och liknande, allt for att patienten ska ma sa bra som mojligt, trots att han eller hon kan vara dodssjuk.

AIMS satsar ocksa mycket pa forebyggade vard. Att informera och lara befolkningen om hur sjukdomar sprids och hur man tar hand om dem innan de blir allvarliga. Forebyggande och kunskap ar A och O.

Lakaren berattade ocksa att de aven har hembesok da lakare och sjukskoterskor kommer hem till patienter som inte kan ta sig till sjukhuset. Detta ar unikt for AIMS.

I Indien har man aven en sa kallad "by-stander" - nagon i familjen som far komma och bo pa sjukhuset nar man ar inlagd. Den personen kan pa sa satt ge den karlek och omhet man behover och man far pa sa satt en lte trevligare sjukhusvistelse tror jag.

Sedan kom nasta doktor som jobbade inom ett nytt forskingsomrode som kallades Nanosience. De arbetar med att forsoka bygga upp vavnader och organ fran manniskans egna celler istallet for att satta in konstgjorda delar eller skaffa en donator. Problemet med det senare ar ju att kroppen kan stota bort dessa frammande delar och for att inte det ska handa maste man ta massa kemiska substanser. Om man istallet kan skapa organ fran egna celler kommer detta inte att handa.

Lakaren berattade om forskningsprojektet och verksamheten och det var m,ycket intressant. Jag beho ver nog inte ga in pa mer av det for da blir det alldeles for krangligt. Jag var dock impronerad over pa vilket hag niva detta sjukhus och forkningen har ar pa. Sjukhuset har hogteknologisk utrustning, en av de framsta i varlden och manniskor (som har pengar) kommer hit fran hela varlden for att fa vard har. Har finns otaliga specialister i alla mojliga olika omraden.

Dock ar behandling billig framforallt for de som mest behover den. Vilket ar mycket ovanligt for Indien. Amma vill att alla ska ha tillgang till vard. Att varden pa AIMS ar sa billig har paverkat andra sjukhus och tvingat dem att sanka sina priser for att behalla patienter och for att folja Ammas exempel.

Tank att AIMS och alla Ammas verksamheter ar uppbyggda pa donationer! Det ar helt otroligt tycker jag. Genom att Amma och hennes medarbetare pratar om hennes projekt vill organisationer och andra frivilliga ge och detta genererar till att pengarna och resurserna gar direkt till de som behover det som mest. Givetvis gar pengar till andra hall ocksa men det behovs for att halla organisationen pa fotter.

Donationer till sjukhuset har getts fran hela varlden i form av material som blivit over eller som knappt har anvands i Europa och USA. Detta har skickats i stora containrar i alla ar och har hjalpt AIMS att ha tillgang till material som annars ar mycket dyrt.

Ammas hjalpverksamheter ar ocksa till stor del uppbyggda av volontarer och devotees. Sjukhuset till exempel har frivilliga hjalpt till att bygga. Det finns aven manniskor som jobbar dar utan lon men lakarna ar betalda. De ar handplockade fran hela varlden for att kvaliteen pa varden ska vara sa hog som mojligt. De far inte heller sarskilt hog lon , om de hade stannat iu sina hemlander och hemstader hade de sakert varit betydigt mer valbetalda, men manga har valt att flytta hit och arbeta har for att gora en god sak.

Och allt detta ar ju verkligen ett levande bevis pa hur kraftfull Ammas karlek och manniskors karlek till henne ar!

Efter lakarna hade talat visades vi till lakar college dar vi fick se en film och lyssna pa rektorn for Department of Community Medicine som berattade om hur skolan var uppbyggd och hur undervisningen sag ut. De hade kontroversiella(for att vara i Indien) men mycket bra undervisningsformer tycker jag - och de var inte helt obekanta for mig. De har ett motto som lyder "Not teach - Help to Learn" och det betyder att man introducerar eleverna till ett amne som de far lite bakmgrundfakta om och far ett problem att losa. Sen far de sjalva hitta losningar och bygga upp ett program som kan ta itu med problemet. Redovisningar kan vara i form av informativa pjaser, rollspel, filmer, foredrag och liknande. Later som SPIN ;)

Eleverna haller ju pa med Communtiy Medicine och det betyder ju samhallsmedicin och ar till for manniskor runt omkring dem. Darfor gar de ofta ut till de fattigare, mindre utvecklade omraderna och informerar lokalbefolkningen om olika sjukdomar med deras program och hjalper ocksa dem som behover vard dar. Detta tror jag ar ett oerhort bra satt att lara sig pa och dessa elever kommer att komma langt som lakare efter denna utbildning.

Dock ar det ju som alltid. Det ar mycket svart att komma in pa detta college sa det ar val bara eliten som kommer in. Man hoppas bara att det kommer bli annorlunda i framtiden da fler och fler kommer ha tillgang till bra skolgang och fa battre mojligheter. Indien medelklass vaxer ju och darmed mojligheterna till att skaffa sig ett bra liv.

Jaja, detta var nog mitt besok pa AIMS - eller en liten snabb resume egentligen. Det fanns sa mycket haftigt och interssant dar men jag kan inte skriva ner allt for da blir ni galna.

Efter besoket skumpade vi hem i varan skraltiga buss, som egentligen ar fin - det finns mycket varre. Jag tror alla bussar ar skraltiga i Indien. Men det ar lugnt, det ar som sagt alltid ett aventyr att aka buss i detta land.

------------------

Idag var jag pa Ammas barnhem som ligger i narheten av Varkala, soder om Amritapuri alltsa. Vi akte dit i annu en skraltig buss och var framme tva timmar efter var avgang. Val dar blev vi motta av Swamin som har hand om barnhemmet och skolan. Det ar namligen ett barhem med 500 barn och aven en sanskritskola med ca 3000 som rymms inom omradet.

Barnhemmet tog Amma over 1986 da Ammas ashram och organisation inte alls var stor. Ashramet var bara nagra hyddor och ekonomin var inte sakrskilt bra. Amma fick da en forfragan fran en kvinna att ta over hennes barnhem for hon kunde inte behalla det, och Amma hjalpte henne. Da var det inte i ett sa bra skick men allt eftersom Ammas organisation vaxte utvecklades barnhemmet och senare aven skolan till vad den ar idag. Barnhemmet ar nu mycket valskott och har som sagt 500 barn, framforallt fran Kerala. Skolan ar den framsta skolan for sanskrit i regionen och har en mycket hog kvalitee pa undervisningen. Skolan varnar mycket om kultur och franfallt Keralas kultur och traditionella dans, sang, teater och musik ar en del av undervisningen.

Vi fick se en del framtradanden som eleverna och barnhemsbarnen gjorde och de var jatteduktiga. Jag blev sjukt imponerad av deras talanger. Jag tror inte ens jag visste vad upp och ner var pa en trumma i deras alder...

De tyckte att det var roligt att vi kom och halsade pa men det var lite smablyga. Manga av dem vagade i alla fall prata med oss och vi gjorde klappramsor och lekte med dem. Sedan visade nagra flickor och en tribal-dans osm vi forsokte lara oss. Da skrattade de som galna for vi var inte sakrskilt duktiga! Men kul var det :)

Vi blev aven serverade en sjukt god lunch. Jag alskar verkligen Keralas mat!

Givetvis vet jag ju att detta bara ar de finare delarna man far se nar man ar pa dessa studiebesok. Men sa ar det, det ar valdigt vanligt i Indien. De visade framforallt de duktiga eleverna och berattade speciellt om nagra elever och hur bra betyg de hade.

Det far en ju att tanka pa vad som hander med de som inte har det lika latt for sig, om det far stod eller inte. Det maste ju finnas sadana barn ocksa, speciellt bland de som forlorat sina foraldrar och bor pa barnhem.

------------

Jaja, jag har i alla fall lart mig massa i helgen som ni kanske marker. Jag har aven tagit del av livet pa ashramet pa morgarna da jag gatt pa Archana omanskigt tidigt. Men det har varit trevligt och givande. Det ar harligt att chanta lite och det kanns som att det ger min sjal nagot speciellt. Kanske haller jag pa och bli religios?

Haha. Nej, jag vill inte satta etiketter pa mig sjalv som sagt. Jag lever bara i detta nu och foljer flowet. Kanner efter vad som kanns bra osv. Det kanns ratt bra nu med undantag for vissa omstandigheter, men det ska val losa sig nagon gang ocksa.

Glom dagens bekymmer, imorgon kommer nya! Som nagon sa. Later positivt, eller hur? ;-P

Na nu ska jag sluta.

Ta hand om er och kom ihag att livet faktiskt ar underbart - med eller utan bekymmer!

Puss och kram

Nytt ar i Amritapuri

Nu ar jag tillbaka i Amritapuri igen och kommer att stanna har ett tag. Har lite smatt och gott pa G har och sen far jag ju se om jag ska bege mig till Hampi eller inte for att ta itu med projektet dar. Jag far se vad mina kara handledare tycker ocksa. Hoho, ar ni daaar?

Jaja, jag maste definitivt andra en sak i Projektplanen och det ar ju att jag ska dokumnetera genom att fotografera och filma sjalv. Det kan jag ju som bekant inte gora pa ashramet utan jag far lana bilder av fotografen har istallet. Andringen blir alltsa:

- Dokumentera med hjalp av text, blogg och lanade bilder fran ashramets and Ammas fotograf over livet och aktiviteter pa ashramet.

Detta betyder ju att bilderna inte kommer handla om just mitt liv har utan ashramet som helhet. Och det betyder i sin tur att for att beratta mer om just mitt liv har maste jag prata mycket om det eftersom jag inte har bilder att visa. Men det gor inget, det tror jag att jag kan vara ratt sa bra pa. Titta bara pa min blogg - jag ordbajsar ju ganska friskt.


------------


Idag ar jag sjuk. Magen har inte aterhamtat sig sen Hampi sa jag hade en liten maginfluensa. Jag tror att den lilla m,aginfluensan kan vara en storre maginfluensa, eller sa har nagot litet djur tagit min mage som boning... Men jag vet inte. Man vet aldritg har i Indien.

Dessutom ar jag forkyld och det ar mindre kul. Ska forsoka vila mycket idag sa jag blir frisk sa fort som mojligt. Pa lordag ska jag namligen gora ett besok pa ett av Ammas universitetssjukhus i Kochi. Det ska bli sa interssant!

Och pa sondag ska jag aka till ett av hennes barnhem. Sa denna helg blir full av spannande studiebesok :)


Jag skriver imorgon igen, nu maste jag ga och fixa och dona lite. Sedan maste jag sova bort min forkyldning.

Vi hors!

Jag saknar er alla och jag saknar Dig extremt mycket!
Ta hand om er.

Puss och kram