Sista dagen

Min sista solnedgang i Indien kommer se ut ungefar sahar...

Ja, hur i hela varlden avslutar man en blogg?

Hur sammanfattar man en resa som har varit en av livets storsta aventyr och utforskande av saval landet och kulturen, men aven insidan av en sjalv?

Det blir svart. Sa jag tror jag bestammer mig for att inte ha sa hoga krav pa detta inlagg. Det kunde lika garna varit vilket inlagg som helst. Det sista eller det 32:a, det spelar ju egentligen ingen roll.

-----------

Vad har jag gjort de senaste dagarna da?

Jag har faktiskt varit uppe i New Delhi och overraskat min underbara klass!

Jag motte dem pa flygplatsen efter deras langa resa till ytterligheternas, kontrasternas och mystikens land. Det ar en laaaang resa, som inte tar slut nar man gar av planet. Insikten av att man faktiskt ar har kanske kommer sisodar en vecka senare, eller nagot liknande.

Jag har svart att njuta av min sista dag. Det ar precis som nar jag kom hit. Jag fattar inte att jag ska aka. Jag fattar inte att om 32 h ar jag pa svensk mark. Det ara helt sjukt. Jag vet inte hur man lever hemma langre.

Jag vet inte vad jag brukar ha pa mig, har bara ett svagt minne av att det var tight i alla fall. Har finns inte tight, vad ar det liksom?

Jag kommer inte ihag vad jag brukade ata. Jag kommer bara ihag att det inte smakade lika mycket som har.

Jag kommer ABSOLUT INTE ihag kylan. Det markte jag i Delhi da jag fros konstant, trots att det i alla fall var 20 grader varmt.

Jaja, detta kanske ar lite val overdrivet men mitt liv innan denna resa kanns vaaaldigt avlagset. Som en drom ungefar. Kanske kommer denna resa kannas just sahar efter jag varit hemma ett tag? Jag vet inte. Jag vet bara att ju mer tid jag spenderar i detta land, desto mer vill jag vara har. Det finns sa mycket att se, sa mycket att upptacka. Jag kommer att komma tillbaka. Jag behover MYCKET tid med detta land. Vi har ju nu en livslang karleksrelation framfor oss :)

-------

Jag vet inte hur mycket mer jag kan ordbajsa nu. Det kanns lite overflodigt att skriva nagot mer. Jag har liksom gjort mitt efter alla de milslanga inlaggaen jag gjort under den har tiden.

De ar tillrackligt manga och langa for att ni ska ledsna och det ska vara nog. Men detta frenetiska skrivande har ju mest varit for min skull, jag har verkligen behovt fa ur mig alla mina tankar for att ma bra, for att inte explodera av allt som ror sig i mitt huvud.

Nu kanns det som om jag ar klar. Med skrivandet alltsa - absolut inte min resa och min tid med Amma. Efterarbetet och att forsoka fatta att jag ar hemma kommer ta veckor. Och min tid med Amma har ju bara borjat... :)

-----------

Puss och kram, vi ses snart pa stan :-P