Happy New Year!

GOTT NYTT AR PA ER ALLA MINA UNDERBARA VANNER!



Om ca 4 h ar det nyar har i Indien och om 8,5 h ar det nyar hemma hos er.



Jag onskar er en rojjig nyarsnatt och en rivstart med klos pa det nya aret!



Festa at mig ocksa, for jag kommer att ta det luuugnt ;-P



Jag alskar er, kom ihag det!



Puss och kram

Livet hos Amma

Ja, jag doper detta inlagg till samma namn som hela min blogg. Anledningen ar att jag ar tillbaka pa ashramet och har landat ratt bra har trots allt.

Till en borjan var det jobbigt och jag kande bara: "Na nu aker jag hem, jag skiter i allt". Men det loste sig. Nu kanns det mycket battre. Det kravdes lite konflikthantering, Ammas darshan och lite annat smatt och gott innan jag var pa fotter igen. Nu tar jag itu med mitt projektarbete pa allvar. Nu ska jag fixa lite praktiska saker och inte bara vara mitt i kanslostormarna. Visserligen ska jag ju skriva om hur detta livet paverkar mig, men det gor jag ju anda, for att skriva om mina kanslor ar nagot ar jag bra pa.

I alla fall. Idag eller i morse kl. 04.50-06.00 var jag pa Archana. Man sjunger Den heliga moderns 1008 namn i ca en timme. Det var harligt och det kanns om som jag skulle kunna ga dit varje morgon. Men jag far se vad min kropp och min morgontrotta laggning sager om det.

Efter frukost fram till luch gjorde jag seva i koket. Jag stadade sopade skurade, torkade av och rengjorde kyl och frys. Det var skont att rora pa sig genom att jobba lite. Det ar jag ju van vid och jag marker att min kropp behover arbete. Det kanns bra att stada ocksa for det rensar hjarnan. Skit fran giolve och skit fran huvudet stadas bort. Det ar som terapi - ibland i alla fall. Det ar inte alltid lika kul att stada... Mitt rum ar t.ex. aldrig kul att ta itu med.

Jaja, idag har jag aven tagit itu med att forsoka pa ett permission for att kunna ta foton i ashramet. Detta gick dock inte sa sarskilt bra eftersom det ar mycket svart att fa detta tillstand. Men forografen har ar underbar och har en massa bilder som jag nu kan fa lana till mitt arbete efter jag fatt tillstand av en Swamini. Undetbart! Proffsbilder dessutom, det kommer bli jattebra. Tack Amma for det!


Nu ska jag ga och gora nagot vettigt. Jobba lite mer kanske?

Jag tanker pa er alla mina vanner!
Sander er massa karlek och omtanke.

Puss och kram

Sma betraktelser i Indialand

Pa bussen

En bussresa i Indien kan verkligen vara ett aventyr. Jag kan beratta om en gang da jag och Laila akte buss i Goa.

Vi hade tagit en buss till Arambol och tillbringat dagen pa i hippielandet. Ganska sa trotta och svettiga bestamde vi oss for att ta bussen tillbaka ocksa. Bussen var redan sen men vi vantade anda tills den kom. Till en borjan var det inte sa mycket folk, visst var alla saten fulla men det var inte sa manga som stod. En ganska tom buss med indiska ma'tt ma"tt alltsa. Detta fick vi verkligen bevisat efter nagra hallplatser...

I en normal indisk buss star det skrivet: "NO SMOKING, NO SPITTING" ovanfor foraren. Att amn inte spottar i en buss kanske ar normalt for en europe, men inte for en indier. Vi ar alla olika.

I alla fall, det star aven skrivet: "MAX 10 STANDING" och detta ar annu mindre sjalvklart for de flesta indier. Och inte alls sjalvklart for busspersonalen. I en indisk buss finns det en forare som sitter bakom ett galler langst fram i bussen. Dar bakom finns ibland ocksa en kille som tar hand om stora vaskor, eller i vart fall crashpads.

Sedan finns det en nisse som tranger i alla manniskor i bussen och tar betalt. Av nagon anledning betalar man inte nar man stiger pa alternativt gar av utan denna nisse klanger och tranger sig mellan alla manniskor for att fa ihop slantarna. Ofta hander detta nar bussen ar alldeles knokfull.

Ibland undrar jag, jag gjorde det bland annat nar jag sag denna kille jobba, varfor det ofta ar sa att allt ska goras pa svarast mojliga satt har i Indien. Det ska liksom vara sa omstandigt som mojligt att fa nagot gjort.

Nu sager jag inte att det alltid ar sa, men ibland borjar jag faktiskt undra over alla dessa olika system som inte verkar fungera.

Men men, var lilla bussresa i Goa var i alla fall en upplevelse. Bussen fylldes allt mer. Manniskor trycktes in pa alla mojliga hall och kanter och jag slar vad som att det satt nagra pa taket ocksa. Kroppskontakten med allt och alla var ett faktum. Jag slar vad om att det var minst 50 staende nar det var som varst. Jag satt ner som tur var men var tvungen att nastan ligga pa han som satt brevid mig for att det var nagon som forsokte halla sig fast ovanfor mitt huvud. Vaglaget ar ju inte det basta, eller rattare sagt - vilket vaglag?, och chaufforen kor som en galning. Men overallt man kollar, man tittar ju alltiod pa nagon, ser man bara lugna, vanliga ansikten. Ingen irritation, ingen stress - inga problem. Det har ar ju en vanlig bussresa. Pa vag fran eller till hemmet, jobbet, mamma, pojkvan, alskare, tandlakare. Att det ar lite trangt ar val bara trevligt, det ger lite gemenskap.

Om detta skulle vara i Sverige skulle samtliga vara mycket sura och vresiga. "AH, varfor ska bussen vara full just nar jag ska aka? AH, kan inte han bara flytta sig?" Osv.

Eller jag vet inte, men jag tror att det skulle vara sa. Vi har inte sa mycket socialt smorjmedel som behovs i sadana situationer. Och det kanske beror pa att vi oftast inte behover det. Vi ahr ett sa sort land och vi ar sa lite folk att vi inte behover mota nagon om vi inte vill. Och det ar ju bade bra och daligt. Som allt annat.

Vi lamnade den trnga bussen och all gemenskap i Mapusa och tog en annan buss mot Anjuna dar vart guesthouse lag. Denna buss var nastan tom - bara sittplatserna var upptagna - sa det blev en skon resa. Anda tills chaufforen plotsligt trampade bromsen i botten och vi trodde vi kort pa nagot. Vi stallde oss upp for att kolla och ser en stor orm ringla sig over vagen.

Tank er, detta skulle aldrig handa i Sverige. I Sverige hade chaufforen inte ens sett ormen utan det hade bara blivit ormmojs av den. Har dar man ofta praktiserar icke-vald ar det sjalvklart att amn inte kor pa en orm. Det ar ju ocksa ett liv.

Och det kan ju ocksa har berott pa att det var dne storsta ormen jag sett i mitt liv. Man skulle nog inte vilja kora pa den hur som helst.

----------------

Pa taget

Perongen vimlar av manniskor, vaskor, forsaljarna, kor, rikshawforare och massa annat som ogat nite ens uppfattar. Jag ska precis ga pa taget och konkar in alla vaskor genom de tranga passagerna till min plats. Folk springer hit och dit och alla ska forbi.

Jag hittar min plats och forsoker slanga upp min stora ryggsack medan folk fortfarande tranger sig forbi mig. Jag ar verkligen i vagen. Till slut lyckas jag dock och jag kan lugnt satta mig ner. Taget ar av vanlig indisk standard - sleepers class. Slitet, blatt, galler for fonstrena och harda britsar - perfekt for min rygg dock. Stup i kvarten kommer chai och kaffeforsaljare fobi och stannar alltid lite extra lang tid vid mig eftersom jag ar vasterlanning och sakert kan kopa massa kaffe for jag ar sa rik. Jag koper en kopp chai bara for att.

Taget borjar rulla och vagnen ar nu ganska full. Bredvis mig sitetr en familj fran Tibet med manga barn och en skriker och klattrar pa allt han kan. Ganska rolig underhallning faktiskt. Lite langre ned i vagnen sitter nagra unga kilalr och gapar. De tittar nyfiket bort mot oss.

Chai och kaffeforsaljarna gar efter varandra och skriker ut sina "Chai, Chaiii, Chaiija!" eller "Koffi, Koffi, Koffi" eller som i Kerala: "Koppi, Koppi, Koppi". Ibland kommer ocksa forsaljare med kakor, chips, eller vatten, eller nagot form av mat som man aldrig vet avd det ar.

De sager "nvjksdv" och man fragar: "What is it?" De sager "nvjisdk", "ncfjidv" och "fncsdjivnsd" och man sager: "Ok, whatever, I take one of those"

Jag tittar ut fran fonstret och ser landskapet susa forbi. Det ar aldrig traktigt att aka tag i Indien. Det ar alltid nagot nytt att se, alltid vackert landskap, smutsiga stader med massa manniskor, nagot nytt att prova ata fran forsaljarna, och framforallt - en massa intressanta manniskor att prata med. Man traffar sa mycket folk och lar sig sa mycket genom att prata med dem. De berattar ofta var de kommer ifran och hur det ar dar, var de ar pa vag och vad de ska gora dar, och en massa annat roligt. Och sa berattar man lite om sig sjalv och sager att man uppskattar deras land oerhort mycket och da blir de ofta mycket glada.

Det ar ett riktigt aventyr att ala tag i Indien. Och det fungerar bra ocksa. Tagen ar oftast i tid och det ar ok att boka och sadant. Inte svarare an i Europa och Spanien da de inte ens pratar engelska i biljettkassan...

--------------------------

Pa gatan

Jag har funderat en del pa modet har i Indien. Kvinnorna bar ofta saris eller punjabi och de ar ju otroligt vackra. Sa mycket farger, former och monster. De ar helt otroliga. De ar sa duktiga pa att kombinera farger ocksa. Farger som man inte alls tror matchar bar en indiska upp superbra. Jag vet inte hur de gor det. Kanske det ar ljuset?

Killarna och mannen daremot har allt mer borjat anvanda klader som vi hade u Europa under 70-talet. Utsvangda byxor ar i princip det snyggaste man kan ha, ackompanierat med en tight skjorta och ett balte. Utsvangda buxor gillar inte manga foraldrar och ofta bar man dem for att gora lite revolt, precis som det gjordes pa 70-talet. Detta ar alltsa tiden da Indien allt mer indutrialiseras, en medelklass byggs upp och manniskor far det battre. Darfor kan ungdomen allt mer frigora sig - samma sak som hande i Europa.

Dock ar det pa ett helt annat satt har. Religionen, traditioner, seder och bruk sitter valdigt hart sa Indiens ungdomar kommer att ha en helt annan typ av frigorelse. Det kommer att bli Indian style pa det hela, och det kommer bli intressant att se vad som hander. Mycket har ju redan hant och jag tror inte att det kommer bli likt Europa. Kanske de kommer att ha utsvangda byxor och lite europeiskt mode, lyssna pa 90-tals musik och ha gele i haret ett tag till. Men det ar alltid Indien, och det ar alltid speciellt.

-------------------

Jaja, det avr allt for idag. Nu har jag suttit alldeles for lange igen. Det har kommer bli dyrt!

Hoppas ni har det bra allihop. Jag tanker pa er!

Ta hand om er och varandra!

Puss och kram

Bangalore

Ja, horni. Jag tog en buss igarkvall hit till Bangalore fran Hospet. Jag kom hit alldeles for tiigt pa morgobnen och hade en hel dag att sla ihjal har. Jag borjade med att vandra i Cubbon Park som ar en stor stadspark har och det var ratt haftigt. Helt plotsligt kandes det som om jag inte var i Indien langre, utan i nagon stor sydeuropeisk stad. Parken ar lummig och valordnat, for det mesta i alla fall - lite skrap far man val tala. Och inte mycket avslojar heller att detta faktiskt ar Indien, sanar som en och annan ko har och var.

Morgonen var lugn och staden var lite smasomning. Jag vandrade runt i parken och sen mot shoppingomradet dar jag tog en svindyr cappuccino - med indiska matt matt. Den kostade 7 kr. Sedan begav jag mig till marknadsplatsen, och dar brakade Indien los. Nu forstod jag att detta faktiskt var Indien och att detta inte helelr ar nagot liten stad. Rikshaws, motorcyklar, barn, kor, bananer, snackforsaljare med rackliga stand, saris, chai, tiggare, grytor, plastboxforsaljare, man som star och pissar, getter, tuuuut tuuuut pa hogsta volym, spott, host, harkel, leenden, grat, skratt, musik, tempelklockor, blommor, gronsaker. Och folk, folk, folk - sa mycket manniskor! Det ar verkligen Indien.

Det jag sag idag som inte ar sa typiskt indiskt var galoppbanan som de har har i stan. Jag akte forbi den i en rikshaw och jag borjade langta hem SA MYCKET! Jag vill hem till stallet och rida!

I alla fall, jag satte mig sedan pa ett annat netcafe och sokte lite pa volontararbete, framforallt i Hampi da eftersom det ar min favoritplats pa jorden for tillfallet :)

Och gissa vad jag hittar? En rganisation som riktar sig mot tiggande barn som halls fran skolan av sina foraldrar for att tigga at familjen. Jag troffade pa en dros av dem nar jag var i Hampi med visste inte att det gjordes nagot direkt at det.

Denna organisation som heter Hampi Children's Trust verkar pa sa satt att de varje dag later barnen komma till deras guesthouse for frukost, hygienvard och annat for att sedan skicka ivag dem till skolan rena och kladda. Vid lunch skickas de tillbaka och blir serverade lunch och aven middag pa kvallen. Detta gor de for att foraldrarna ska ha rad att ha barnen i skolan, de far ju mat och skjuts och da behover de inte sta for den kostnaden. De vill aven starka barnen genom att ge dem utbildning, leka och prata mycket med dem for att trana social kompetens, lara dem och hygienvard - ge dem en chans att komma bort fran tiggarlivet helt enkelt.

Denna organisation soker frivilliga av alla sorter, back-packers, projektarbetande (jag), turister osv. Detta kanske ar nagot for mig som vill praktisera selfless service? Jag har mailat dem och far se om de svarar. Det skulle ju vara ett passande projekt for mig eftersom jag hemsk garna vill ha ett projekt att beratta om som har med Seva att gora.

Jaja, nu var det slutnott for idag. Jag vill bara satta mig pa taget och sova nu. Men det komemr sakert var grymt crowded och pafrestande. Jag ar verkligen svensk ibland. Jag behover space omkring mig och klarar inte av aii sitta, sta, ligga pa nagon/nagra andra i en trang, svettig kupe. Eller klart att det ar trevligt med gemenskap men ibland blir det bara for mycket. Jag behover vidstrackta landskap och inte myllrande stader ibland. Eller alltinf ar var ok i lagoma mangder. Jag ar sa svensk - det ska alltid vara lagom.

Vi ses och hors snart! Formodligen nar jag ar tillbaka pa ashramet da jag ska forsoka skriva nagot vettigt om livet dar.

Puss och kram

Hejda Hampi :(

Hanuman Temple i Alskade Hampi

Ja idag lamnar jag Hampi. Sorgligt! Jag vill egentligen inte alls lamna detta underbara stale. Det kanns bara helt fel.

Men jag har ett arbete att slutfora, ochd et maste jag ta itu med. Aven fast det kanns en aning jobigt at bege mig tilbaka til ashramet. Manniskorna dar, hela cirkusen kanns inte alls sa lockande just nu. Men jag antar att jag far bita ihop den tid som ar kvar. Det kan ju bli riktigt bra ocksa.

Jag har funderat. Jag har funderat mycket idag. Jag vaknade av att min mage inte alls var som den skulle. Vi at en julbuffee igar som var supergod, men min mage gillade den inte. Jag har fatt springa til toaletten hela morgonen i princip. Lite jobbigt, men som sagt mer an vanligt under en Indienresa.

Jag begav mig i alla fall vag pa en promenad till ett Hanumantempel som ligger pa ett berg har i Hampi. Jag vandrade de 500 trappstegen upp for att motas av en helt otrolig utsikt. Denna plats ar verkligen gudimlig, magisk, helt klart.

Pa min promenad funderade jag en del. Om det blir alldeles for jobbigt pa ashramet kanske jag kan resa darifran for att engagera mig som volontar pa en skola eller sjukhus eler dylikt. Jag taknkte da andra min projektplan pa detta satt:

- En ytterligare fragestallning: Att enligt Ammas filosofi utfora selfless service och beratta om hur det ar, hur det kanns osv.

- Metod: Vara en manad pa Ammas ashram och leva livet dar och sedan arbeta frivilligt for att gora faltstudier i hur selfless service - Ammas filosofi - paverkar mig som manniska. Dokumentera med hjalp av film och fotografering.

- Mal: Beratta om Amma och ashramet och aven selfless service in mina foredrag.

Kanske nagot sant? Detta ar dock inte bestamt annu utan jag funderar bara pa det. Och eftersom detta ar min loggbok sa skriver jag det har. Bland alla mina andra knappheter.

Detta kan ju hjalpa mig mer att fa forstaelse for vad Amma menar med att ge pa ett osjalviskt satt. Och skulle ge mig annu mer att beratta om.
Givetvis ska jag anda vara pa ashramet ett tag till for att kunna dokumentera mer. Jag behover fortfarande en massa bilder och annat smatt och gott.

Jaja, nu ska jag sluta for idag. Jag maste packa innan jag ska ta en buss som jag bavar for till Bangalore. Hela natten ska jag tillbringa i en indisk buss. Hu Va Li Gen.

Sedan ska jag ta ett tag darifran kl. 17.15 imorgon. Sa jag har en massa tid att ta ihjal i Bangalore. Hu Va Li Gen. Det komer bli en lang resa. Men jag hittar nog pa nagot.

Ha det bra. Puss och kram pa er allihop!

Jul i en annan varld

En av manga smalomska apor i Hampi

Igar var det visst julafton i Sverige. Inte har. Jag har mycket svart att tanka mig jul overhuvudtaget men om nu jul finns har ocksa sa ar det i alla fall idag.

Idag vaknade jag och Laila av att en apa pissade pa oss. Jag sager bara det - allt kan handa i Indien.

Vi lag dar under vart myggnat pa taket under varan kokospalm som tidigare har varit lite skum. Vi har varit radda for fallande kokosnotter och sa, men den har i alla fall hallit mattet hittills. I morse vaknade jag av att jag fros och gick upp ett tag, och sen fosokte jag sov igen. Det skulle jag dock inte gjort for jag hann bara blunda innan nagot borjar droppa pa sangen bredvis mig. Laila vaknar och vi undrar vad fan som pagar. Det kom fran palmen och snart inser vi att det sitter en apmamma och en une dar och pissar pa oss. Sen borjade de kasta kokosnatter pa oss ocksa. Jag tror inte att de gillar oss sarskilt mycket. Helt enkelt.

Sedan beav vi oss mot centrala Hampi for att vandra omking i templen. Vi har en vilodag fran klattrningen for bade jag och Laila har rivit avvara fingeravtryck nar vi forsokt klattra pa den vassa graniten. Jag antar att vi ar mjukisar efter ett langt klattringsuppehall. Jag har dessutom en gigantisk halspricka som jag ar valdigt radd for att jag ska fa en infektion i... Det ar ju inte direkt rent har.

I alla fall, nar vi kom till floden (vi ville inte betala for baten som gar over sa vi forsokte vada) sag vi en man som satt och sket. Ibland blir detta land alldeles for mycket. Ibland kan for mycket handa i Indien.

Men vi kunde dck vada over pa ett annat stalle utan problem. Vi traffade en belgare som hjalpte oss over och sen en indier som visade en vag genom ett bananplantage. Det var haftigt.

Sedan at vi en underbar Iddli och kokoschutney fran ett gatukok for 4 kr. Och det kandes som detta kan bli en bra dag trots allt.

----------------

Igar, pa julafton i Sverige, fock jag en kyss av en helig elkefant. Allt kan handa i Indien som sagt. Om man ger elefanten i ett tempel har en rupie sa satter hon snabeln pa ens huvud och jag antar att man blir valsignad pa nagot satt.

Ja, forstar ni. Pa denna resa har jag fatt kramar av en helig moder och kyssar av en helig elefant. So much loving in this world! ;)

Och appiss. Och smuts. Och bajs. Och ett slagsmal med en kaktus, och en och annan buske. Sar och arr.

Men det kan jag faktiskt bortse ifran. Det ar bara detaljer, som kan gora en galen ibland men som faktiskt ar en del av det hela. Solen har ju sina flackar den ocksa.

Jag ar ju i paradiset pa jorden sa lite far man val betala for det!

Jag tanker pa er alla darhemma och jag saknar er sa!

Jag ar verkligen inne i en hemlangtansperiod nu.

Jaja, vi hors snart igen.

Puss och kram

The Moon

Jag maste bara saga en sak:

Manen ar fantastiskt vacker har i kvall. Imorgon ar den full ocksa och da kommer jag vara annu galnare.

Oh, Heaven is a Place on Earth

Sahar bra ar inte jag... :-P

Oh yes!

Jag ar i paradiset har pa jorden. Det ar sant. Detta stalle ar helt magiskt. Narmare kan jag inte komma. Har finns en valdig narhet till Gud, helt klart.

Idag har jag och Laila bouldrat sonder vara hander och fotter. Men vi ar i dalig form sa vi har inte lyckats med sa mycket mer an det.

Dock har jag haft en liten argumentation med en taggbuske (taggbusken vann och jag fick massor av hal i armarna), vi har slagits mot floden med kunde efter mycket om och man ta oss over den (med hjalp av indier som tycker vi ar galna), vi har burit vattenflaskor pa vara huvunden precis som indierna gor (och indierna tyckte vi var annu galnare). Det har med andra ord varit en vanlig dag, men grymt rolig med tanke pa all klattring som jag verkligen kanner att jag behover just nu. Min kropp och sjal behover det for att ta en liten break.

-----

Jag har forstatt att mina bloggar oroar vissa manniskor.

Jag ar pa upptacksfard i Indien. Det hander att man traffar pa vissa saker som skulle kunna fa en att tappa fotfastet och forvilla sig in i nagon varld man egentligen inte borde vara i. Eller gora dumma saker, eller kanske raka ut for nagot, skada sig osv. Oroa er inte, eller oroa er lite mindre. Jag har markt att jag star ganska stadigt har pa jorden. Jag vet vad jag vill och vad jag inte vill. Och jag har en aning om vad som ar bra for mig och vad som inte ar det. Vilka saker som ar givande och vad jag kan vara utan.

Det som dock gjorde mig lite osaker pa hur jag ska vara och vad som ar jag, fundera over beslut jag tagit i livet osv. var den forsta tiden pa ashramet som verkligen satte min tankevarld i gungning. Vilket var bra for jag fick lite utmaningar, lite saker att tanka pa och analysera, och bestamma mig for. Fragor och nagra svar. Men det var sjukt jobbigt. Det jobbigaste hade ju arr gora med att jag kande mig fel och otillracklig, men det kanske behovdes for att lara mig det jag nu vet, och lart mig ta stallning i vissa fragor och kanna mig tillfredstalld med det.

Jag tror det ar bra att jag far se olika sidor av detta land. Jag har forstatt att resande i detta land betyder att man kan byta kontinent, tidsalder och klimat genom att hoppa pa ett tag eller en buss. Eller bara en liten bilresa runt i en stad. Sa kanns det i alla fall. Det ar valdigt trottsamt, men fantastiskt.

Vi akte en tur med Reagan fran Couchsurfing som visade oss runt i Margao i sodra Goa. Han visade oss stranden och det lyxigaste hotell jag nagonsin sett i hela mitt liv. Sedan akte vi forbi slummen och han sa "This is the dirty part of town." och verkade lite skamsen. Vi sag alltsa exempel pa den absoluta eliten och den absoluta fattigdomen pa mindre an en halvtimme. Det var ganska omtumlande. Och jobbigt.

Indien ar kaos. Ett for det mesta harligt kaos, men ibland blir det for mycket. Jag ska beratta om mina underbara tag och bussresor nagon gang nar jag har tid sa kan ni fa en liten inblick i hur det kan vara :)

Jag har tankt pa det. Indien, eller de stallen jag har varit pa iaf, ar som affisher hos tandlakaren. Sadana dar som hanger ovanfor stolen man ligger i for att man ska ha nagot att titta pa nar man blir gravd i munnen. De har ofta massor av gubbar som gor olika saker och man hittar alltid nagot nytt varje gang man tittar pa den. Det finns alltid nagot man inte upptackt.

Om man tittar pa samma gata, eller utan genom samma fonster, under en tid har i Indien ar det exakt pa samma satt. Man hittar alltid nagot nytt! Alltid nagot som overraskar en.

Man hittar en apa pa ett staket, ett barn som leker med en skalbagge, nagon i ett teastall som haller rykande chai i ett glas, tva man gar forbi med en frysbox pa huvudena... Det finns alltid nagot att kolla pa, forundras och filosofera over. Och det ar jag ju bra pa.

--------------

Nu ska jag sova. Vi ska upp tidigt imorgon och bouldra runt (och pa?) templen har i Hampi.

Jag saknar er alla! Speciellt nu nar inte min telefon fungerar! Det ar superdaligmottagning har och de verkar inte vara fans till Airtel som ar min operator.

Men i alla fall ta hand om er sa hord vi har!

Puss och kram

Underbaraste platsen pa jorden?

For det forsta funderar jag pa om jag inte borde ha dopt bloggen till: Livet MED Amma istallet. Trots att jag inte ar hos henne ar jag ju MED henne hela tiden. Och hon verkar vara med mig for hon har just varit med i spelet om att ta mig hit, till en av de mest fantastiska stallena pa jorden, namligen Indien, men inte bara det utan aven - HAMPI!

Alltsa nar jag kom hit idag blev jag bara mallos. Tank er, 10 000 block(typ) med 100 000 olika problem, de flesta helt ororda bara vantar pa att klattras! Det ar helt otroligt!

Okej, kanske svart att forsta for icke-klattrare, men tank er - En lekplats for galna manniskor som alskar att klanga pa vaggar, stenar, trad, lyktstoplar och allt annat som utmanar gravitationen pa ett sa komplicerat satt som mojligt. Ett vidstrackt landskap av andlosa block att ga bananas pa! Jag kan forvilla mig ut vildmarken och aldrig komma tillbaka. Bara leva av lera och rotter och bouldra mig sinnessjuk. Aaah, undebart.

Hahaha. Jag har nog en allvarlig psykisk storning trots allt.

I alla fall. Jag och Leila kom hit och var helt hanforda av landskapet. Vi visste att vi ville bo pa Goan Corner vilket ar stallet dar klattrare haller till. Vi begav oss direkt dit over floden och vandrade med varan snygga, klumpiga boulderpadda ivag mot vart mal. Forst nu verkade folk fatta vad vi ska ha varan padda till, forr har indierna bara tittat konstigt pa oss och tyckt vi varit galna. Och vissa har fragat om de kan fa kopa var "sang". Men nu ska varat slapande
"pay off" och vi ska antligen fa anvanda den!

Goan Corner var saklart fullt nu runt nyar sa vi blev besvikna. Men agaren kom direkt med forslaget "Do you want to sleep on the roof?" Ja, sjalvklart! Varfor inte? Under stjarnorna och manen i detta underbara landskap. Saklart vi ska gora det.

Sa vi fick en madrass och ett myggnat och gjorde oss hemmastadda. Och hangde lite i cafeet med de andra klattrare som visade oss en handritat forare och berattade avr vi kunde kopa den. Stallet ar sa chill och harligt. Det ar helskont.

Vi begav oss for att hitta ett billigt stalle for middag men hittade inte mycket. Istallet traffade vi en indisk kille som visade oss vagen till Begum Guest House dar vi kunde kopa forare och lana klatterskor till mig. Perfekt!

Och sen tog den underbara unge mannen oss till sin familj och sitt hus dar hans mamma blod oss pa thali och te. Sa underbart! Sa fint sa jag skulle kunna borja grata av alla dessa underbara, gastvanliga manniskor!

Vi at och umgicks lite och Laila ett erbjudande om att hjalpa till med undervisning av nagra skolbarn som hans syster hade. Det var precis vad hon onskat sig att gora har. Helt otroligt.

Jag tror att det var meningen att vi skulle hit. Att jag och Laila skulle traffas. Helt klart!

Det var ju bara ett sammantraffande att vi sags, satte oss vid samma bord pa ashramet och rakde namna klattring. Det ar bara sa haftigt.

--------------------

Jaja, nu maste jag ga och sova om jag ska orka upp och "Go Nuts Bouldering" imorgon!

Vi hors mer senare!

Jag har massa historier pa lager :)

Puss och kram

Hippies och annat godis

Goan Hippie

Igar var jag och Laila pa besok i Land of the Hippies i norra Goa.

Det ar sa att hippies inte riktigt ar ett utdott slakte. I norra Goa existerar arten fortfarande i viss grad, speciellt vanliga ar de pa stranden Arambol.

Vi bodde pa Anjuna beach i Goa vilket ligger en bit norr om huvudstaden Panjali men som enligt vart tycke inte var sa mycket att ha. Jag berattade om det i forra inlagget och pa kvallen snubblade vi dessutom over ett tranceparty som inte direkt heller var nagot att hanga i julgranen. Det kanns lite fel att sta och dansa nar en massa indier star bredvid och forsoker salja det ena och det andra till en for att fa ihop pengar till mat for dagen. Det kanns bara fel.

Dagen efter var vi forst pa Anjunas Flea Market och det var val kul. Men mangden turister gjorde att priserna nastan fordubblandes om inte mer och det ar lite jobbigt att aldrig fa vara ifred fran folk som river och sliter i en for att fa en att kopa krims eller krams eller ditt eller datt. Men det avr en upplevelse, mycket farger och vackra saker. Och grymt god mat.

Vi har blivit grymma pa att hitta "hal-i-vaggen"-restauranger dit bara indier gar och dar det ar billigt. Och det ar riktig indisk mat och inte turistanpassad indisk mat. Pa hotekket i Varkala lagade managerns mamma frukost till oss. Akta dosas eller uppams med olika sambars till oss- sa gott och kryddstarkt!

Efter Flea Market begav vi oss till Hippieland. Dar var allt sa chill att vi nastan stannade dar. Stranden var lite smaskitig, hundar, kor, fiskebatar, dreadlocks, rackliga restauranger, trummor, nagra solstolar delar plats pa denna ganska sa stora strand. Det kanns som om tiden har stannat dar. Hit kan man aka om man vill komma bort fran allt, kanske inte orkar mer hetsen i de stora staderna, kanske vill emigrera hit for gott fran vastvarlden, kanske vill leva sitt hippieliv forevigt. Eller kanske ha djupa samtal med kor? var dock beredd pa att indierna inte uppskattar det, det blev var tyske van uppmarksam pa nar han fosokte gora reiki pa en kossa. Eller nat. Forvirrad var han i alla fall.
Har kan man aven ga pa bonfire-partyn och jamma med trummot hela natterna. Detta skulle kunna vara en idyll for mig. Men inte just nu kanns det som. Jag har ett mission att slutfora som jag inte kan lamna. Jag ska ju tillbaka till ashramet och fixa mitt projektarbete.
Dock ar jag lite smasugen pa att fly hit nagon gang. Ar det nagon som ar pa? ;)

Arambol gillade jag alltsa. I morse begav vi oss i alla fall till Margao som ligger i sodra Goa, mest for att vi ska ta taget harifran mot Hampi tidigt i morgon bitti. Jag ar sa exalterad over Hampi! Det ska bli grymt att klattra lite. Jag langtar sa!

Margao ar en riktigt indisk stad med indier och inte turister, vilket kanns valdigt skont. Idag har vi varit pa en market dar allting var kaosartat och superbilligt, eller rattare sagt - hade indiska priser. Har kan man kopa allt mellan himmel och jord: vackra tyger och klader, handukar, smycken, frukt, tandpetare, hogar av chilifrukter och kryddor, godis i alla dess farger och former. Och en plastgrej som ska fungera som tandtrad har i Indien - skumt. Det var i alla fall en valdigt haftig upplevelse. Denna stad ar harlig.

Indien ar ett land med alldeles for mycket manniskor och alldeles for mycket saker. Och alla ar oformogna att slanga saker ocksa eller sa slanger de saker pa fel stallen. Det ar hogar av sopor pa vissa stallen men a andra sidan rensar de aldrig sina affarer, de bara koper in och det blir hogar av allt krimskrams de har. Det ar ratt kul. Allting ser kaosartat ut, men det ar Indien!
Indien ar svart och vitt, rent och smutsigt, gratt och fargstarkt, hippies och sadhus, religiosa fanatiker och junkies, ravepartyn och bhajans. Motsatsernas land. Mangfaldens land.

Ikvall ska vi traffa en indier som jag kontaktade pa Couch Surfing. Det ska bli kul. Spannade i alla fall ;-P

Nu ska jag ga och ta en siesta. Nagot man kan gora i en portugisisk koloni mitt i Indien.

Ta hand om er och varandra!

Puss och kram

Vilsen i Goa

Nu ar jag och Laila i Goa. Och det ar val inte riktigt vad vi forvantade oss.

Allt borjade med att vi hoppade av taget som var valdigt forsenat. Sedan tog vi en rikshaw till Anjuna dar vi tanket hitta ett boende for 2 natter. Nar vi kom dit eller hit eftersom vi bestamde oss for att stanna, hittade vi inte nagot billigt alls! Det ar dyrt overallt men det ar ju for att det verkligen ar hogsasong nu kring jul och nyar.

Vi hittade i alla fall ett rum hos en familj nara stranden efter att ha vandrat fran och tillbaks i hettan. Och de var jattegulliga och det kandes som vi hade hittat en riktig goansk familj att bo med, vilket ar lite speciellt.

Detta kanns mer som Indien an Varkala faktiskt. Det ar smutsigare och ruffigare, vilket jag gillar. Det ar mer charm. Dock ar det en del annat som jag inte gillar.

Vi begav oss direkt till beachen nar vi hade packat upp och dar blev vi verkligen utsatta for desperation. Forsaljare kom varje minut och vilje pracka pa oss det ena och det andra. Smycken. massage, frukt, oronrengoring (!). Det finns ingen hejd pa vad de kan hitta pa. Det var helt galet. Och jag kunde inte se nagot bra med denna strand. Vattnet var dessutom smutsigt.

Vi pratade med en av forsaljarna (de kommer och satter sig vid en och later enmn inte vara ifred forran man tittat pa deras smycken och nastan tjasat ivag dem) och hon berattade att det inte brukar vara sahar. Det ar bara sa att det inte kommit lika manga turister som tidigare ar och da gar inte affarerna bra. De flesta forsaljarna kommer norrifran eller fran grannregionen Karnataka och kommer till Goa for att turismen dar ger pengar och de har inget att sysselsatta sig med i sina byar. Dumma turister betalar overpriser for klader, vaskor, smycken och dylikt. Eller egentligen ar det ju inte overpriser for oss med indierna betalar betydligt mindre.

Hon hade dock aldrig behovs tjata sa mycket och till och med ga fram till folk pa stranden. Forr kom tillrackligt manga till affaren. Men farre turister ger farre inkomster och kvinnor som hon maste betala hyran for affaren, mat osv. Det ar inte latt for dem. Sa jag forstar deras desperation. Det ar bara sa tragiskt att se. Och inte latt for mig heller for jag kan inte bara kopa for medlidandets skull. Det loser ju ingenting i langden. Dessa manniskor behover ju riktiga jobb, kanske inom turism eller i deras hemstader. Nagot maste goras for att skapa riktiga jobb och riktiga mojligheter. Inte inkomster som bara hanger pa hur manga turister som har tid och lust att komma till Goa i ar.

-------------------

AAH, och jag maste verkligen beratta om tagresan hit! Vi tog Sleepers class och detta skulle ta 16 h fran Kollam till Goa, men det tog narmare 20 for taget var sa forsenat. Tagen har inga fonster och dorrarna ar oppna. Toaletterna ar '"Indian style" med ett hal i golvet, och det ar nog tur, for om det var en toastol hade den varit hyffsat acklig.

Det ser nastan ut som boskapsvagnar med galler for fonstren. Och man kanner sig nastan som en ko dar inne. Men det ar skitkul att aka tag i Indien! Det ar verkligen en upplevelse.

Man traffar massa manniskor och lar och jag sov faktiskt superbra trots allt. Man behover inte sa mycket bekvamligheter som man tror.

Jaja, nu ska jag antagligen sluta. Jag kommer kanske inte skriva pa ett tag. I all fall inte nar jag ar har i Goa. Jag aker till Hampi i Karnataka pa fredag for att bouldra :D

Det ska bli sa grymt!

Sa darifran kanske jag skriver lite. Det kommer nog vara en upplevelse.

Ta hand om er alla! Jag saknar er sa!

Puss och kram

Varkala

Well, nu ar vi har!

Det ar valdigt vacker och superfint har. Byn ligger pa en stor klippa som man gar nedfor for att na standen och landskapet ar jattevackert. Pa klippan ligger alla affarer, restauranger och hotell och de ar ocksa riktigt snygga.

Det ar ocksa just det som ar problemet. Det ar alldeles FOR fint och lugnt. det kanns som om vi har kommit till ett annat land. Detta ar inte Indien langre. Det kunde lika garna ha varit nagonstans i Europa. Dit folk aker for att fa en solbranna typ. Indien ska vara lite "smutsigt" och kaotiskt. Det kanns som om detta stalle tappat sin "sjal" och genuina kultur med alla souvernirbutiker, foraljare, hotellkomplex och fina tradgardar. Det ar lite sorgligt faktiskt.

Men det ar anda grymt vackert och skont att vara har. Jag och Laila hittade det billigaste OCH renaste, finaste hotellet av alla. Vi hade en sjuk tur, och sa var vi bra pa att pruta ocksa :)

Igar nar vi skulle ga och ata gick vi lite fram och tillbaka pa standen tills vi bara satte oss pa forsta basta stalle i princip. Vi kande osss smatt forvirrade efter att ha lamnat ashramet coh kommit "ut i varlden". Och som jag namnde innan ar ju detta stalle som ett annat kand sa det kandes som vi hade lamnat Indien pa en 1,5 h lang tagresa. Sa vi var lite omskakade, minst sagt.

Pa restautrangen spelade de usel 90-tals musik som snart byttes ut mot reggae, vilket jag blev mycket glad for. Men snart insag vi att musiken knappast var till for att tillfredstalla gasterna utan mer for att locka till sig kunder som kanske inte riktigt var dar for att ha nagonting att ata, eller dricka eller nagot man brukar gora i en restaurang. De lite yngre kunderna som pratade mycket hjartligt med servitorerna och kocken fordes in i ett annat rum bakom restaurangen och fick nog vad det kom for dar inne. Sen kom de ut lite lagom yra och skumma.

Var mat var dock supergod men vi kande oss lite funky efterrat. Jag undrar vad de hade for kryddor i var Fish Molee egentligen...

Detta var sjukt konstigt for oss att se som just kommit fran ett ashram da man glommer bort allt vad droger heter. Vi har liksom mediterat, gjort yoga och funderat over livets mening och har kan man bara roka pa och sluta bry sig i allt - kanske kanna att man hittat livets mening pa grund av det.

Forstar ni viken kontrast?! En tagresa och du ar i ett annat land, ett annat universum.

Men detta ar ocksa Indien.

Indien ar sa mycket. Ett land som ar svart och vitt, ljust och morkt, gratt och fargstarkt, blandande vackert och jatteackligt - pa samma gang. Indien ar kontraster och mangfald. Och det ar underbart att fa uppleva.

Jag maste resa runt har pa riktigt nagon gang. Jag vill se allt, eller sa mycket som mojligt. yp ta 6 manader till att tagluffa har. Det vore underbart och sa larorikt.

Jaja, nu har jag gaggat klart for idag ocksa.

Vi kanske hors i morgon om ni och jag har tid.

Ha det sa bra allihopa och ta hand om er!

Och kom ihag: Don't use drugs, get high on hugs!

Ammas kramar kan man definitivt bli hog av.

I've seen it happen :)

Puss och kram!

Pa resande fot

Varkala :D


Japp! Igar kvall/natt blev det bestamt - jag och Laila aker till Varkala idag!

Och sen vidare till Goa, Hampi, Gokarna och lite annat smatt och gott.



Det kommer bli fantastiskt.

Jag kanner att jag behover komma bort ett tag men ocksa att det kommer bli jattebra och skont att komma tilbaka ocksa. Nu jag Amma visat mig och jag har fattat vad det gar ut pa. So det kanns bra.



So ciao, ciao nu aker jag! Kanske vi hors pa vagen :)



Ha det bra allihopa, ta det lugnt och skot om er!

Hoppas ni hade en bra Lucia ocksa, jag kom pa att det var igar alldeles for sent!



Puss o kram

Mother

Igar hande det mycket. Otroligt mycket. Framforallt hande det mycket inom mig.

Jag var pa meditationskurs hela dagen vilket var lite jobbigt for jag var sa grymt trott. Men det gav mig anda mycket for nu har jag lart mig en meditationsteknik som jag tycker mycket om. Det ar IAM-meditation som Amma rekommenderar, verkligen jattebra.

Kursen borjade med en "Puja" - gudstjanst typ, for Kali(en kvinnlig gud) da vi fick offra fron som symbol for att vi ger oss sjalva ny kunskap och ar open for den. Vi slangde den i en eldstad, "The fire of Knowledge" tror jag den kallas. Det var mycket vackert, men svart att veta vad man ska gora eftersom det ar massa ritualer att folja. Jag ska ga pa nagra fler och sen beratta om det nar jag vet mer.

Det var en Swami (som jag inte vet namnet pa) som ledde kursen. En Swami ar en av Ammas narmsta och i detta fallet en man. Han var en typisk vis och lard man, men grymt rolig ocksa. Ni vet, alltid lugn och med ett unikt ansiktsuttryck, intensiktet i ogonen. Superhaftig i alla fall.

Hursomhelst, han sa manga bra saker som fick mig att fundera. T.ex. nar han pratade om att leva i nuet och vara har och nu. "If you are not happy today, how can you be happy tomorrow?" Om jag inte kan gladjas at nuet, utan alltid ar i nasta ogonblick eller nasta dag, hur ska man da nagonsin kunna njuta? Om jag alltid tanker pa vad som kommer sen, antingen langtar eller forfasas, kommer jag aldrig vara glad. Det ar nagot jag ska borja tanka pa mer. Det behover jag ta med mig hem.

Han sa aven att man kan ga "beyond of knowledge". Jag tankte mycket pa det. Jag ar en san som alltid maste veta, alltid maste tolka och analysera (det maste ni ha markt vid det har laget!) och forsta allting. Kanske jag bara skulle chilla och inte masta veta allting? Bara acceptera och inte masta hitta forklaringar till allt, t.ex. hur Amma kan gora allt hon faktiskt gor? (Jag kommer till detta senare) Jag ska bli battre pa att inte tanka sa mycket. "The mind" (vet ej hur jag ska oversatta) gor allting valdigt komplicerat ibland. Fast jag kommer nog alltid vara en liten filosof, fundera och klura over allting.

Jag fick ocksa lara mig "Be aware of the presence" som jag faktiskt kanner at jag ar ganska bra pa. Att ibland kunna njuta av skonheten i livet. Att kunna se skonhet i allt som existerar. Hemma nar traden frostar och far ett skal av sno pa sig, "Narnia-trad". Eller sommarnatterna nar himlen brinner. Eller norrskenet! Eller fjallen, eller havet, allt som ar sa vackert. Eller har, stranderna, havet, ljuset, alla farger, kladerna, smyckena, manniskorna, ja jag har ju beskrivit innan.

Det man dock ocksa borde lara sig ar att se skonhet i det "fula". Allt har sin skonhet, likval som man kan saga att aven solen har sina flackar. Som detta smutsiga och nedgagna internetcafe kan ocksa vara vackert, enbart genom att det faktiskt finns. Det betyder nagonting for mig, och mannen som jobbar har ar mycket hjalpsam. Det ar vackert pa sitt satt. Mycket ar smutsigt och slitet har i Indien, men det har verkligen sin charm. Och sa ar det hemma ocksa.

Ja horni ni, jag lar mig mycket. Jag skulle vilja saga att jag har hitta en mening med livet, en av den for det finns nog manga, och det ar LA"RDOM! Lara sig saker och utvecklas maste vara det vi ar menade att gora har i livet. Och det gor vi ju ganska automatiskt. Men om vi ska ga vidare, utvecklas sa mycket som mojligt maste vi aven soka lardomar i olika miljoer, fran olika manniskor och pa olika satt. Tank hur langt man kan komma! Hur mycket visdom det finns att hitta i varlden. Det ar helt otroligt.

-----------------------

Jag var med om nagot fantastiskt igar. Jag fick min forsta Darshan - omfamning eller valsignelse fran Amma for den har gange. Det var helt underbart. Det var "public darshan day" sa manniskor kom fran hela Indien och varlden for att fa sin darshan, och det var och ar fortfarande sjukt mycket folk pa ashramet. Runt 18.00 pa kvallen hade Amma hallit pa sen kl. 11.00 och hade da kramat over 5000 manniskor. Och hon slutar inte forran alla fatt sin omfamning. Det ar helt otroligt! Pa hennes turneer kan hon sitta dygn i strack!

Ju langre kvellen gick, ju mer forstummad blev jag. Jag kunde inte fatta att hon orkade! Men tydligen sa gor hon sahar varje gang, och det visste faktiskt inte jag, eller det var nog bara for stort for mig att ta in.

"Vasterlanningar" skulle fa sin darshan efter alla indier, vilket betydde att vi kunde borja sta i ko nagon gang efter 22. Da skulle jag sta som "facewiper" - tvatta ansiktet pa de som ska fa darshan, ta hand om deras vaskor och ta smycken som kan skada. Da fick jag se det hela pa nara hall. Visst visste jag hur det gar till och hur det ar men jag blev verkligen forstummad av hur Amma tar emot alla manniskor och hur lyckliga de blir!

Energierna och kanslorna verkligen flodar i rummet- sa mycket karlek!

Darefter var det dags for mig att fa darshan, eller efter jag statt i ko" ett bra tag. Herla tiden i kon var det saklar spand forvantan och nar jag kom in i rummet exploderade jag bara av kanslor. Det var sa stort!

Jag fick vanta ett bra tag dar inne och under tiden var dar en kvinna som fick nagot sorts utbrott, skrek bara "Amma, Amma!" och massa annat pa malayalam. Amma tog henne bara i sina armar en lang stund och hon lungade ner sig. Sa underbart. Sedan kom en massa andra manniskor, lyckliga och ledsna, radda och forvirrade. Manniskor av alla farger, former och bakgrunder kom for att fa ta del av Ammas karlek. Helt otroligt.

Det var verkligen kanslosamt for mig. Jag grat och skratatde om vartannat. Jag fattar att det later sjukt och galet, men det ar sa stort, det ar sa vackert!

Sedan anr jag fick min darshan hade jag lugnat mig lite. Jag fick skratta nar mannen innan som var mig spelade mungiga for Amma och hon sjalv forsokte. Jag kanner bara sa mycket karlek och ja, jag vet inte vad for henne. Det ar sa starkt. Det ar sa vackert.

Sedan utfor man en "Puja" for Amma da man tvattar hennes fotter och gor lite andra ritualer som jag kan beratta om senare da jag har lite mer koll, for det avr sa mycket kanslostormningar igar att jag var tvungen att ga lite tidigare och missade pujan. Jag skulle ju upp tidigt for dagen omgang av meditationskurs ocksa.

--------------

Ikvall ska jag be Amma om ett mantra om jag far. Det skulle vara underbart att ha nagot jag kan bara med mig och anvanda i mitt vanliga liv. Jag behover nagot sadant. Nu har jag ju ocksa lart mig en meditationsteknik som kan hjapa mig mycket.

Och nu ska jag framforallt sluta skriva for jag maste ga tillbaka till ashramet och kanske hjalpa till med darshan eller sa. Och det borjar fatiskt bli ratt sent....

Jaja, jag skickar Ammas och min karlek till alla er!

Jag saknar er och tanker pa er!

Puss och kram

Meditationsdag

Idag ar det tisdag och Meditationsdag pa asramet. Det betyder att dagen agnas at meditation och aven att Amma haller en del av den. Sedan har hon en Satsang da hon pratar och svarar pa fragor. Darefter serverar Amma lunch som ar "prasad" - valsignad, och det ar en liten ceremoni kring den da vi sjunger en vers ur Bhagavagita alla har fatt sin mat och sen ater vi tillsammans.

Det var mycket fint och trevligt. Men det var mycket folk och svart att fa en bra plats. Det blir ju sa nar Amma varit borta sa lange, alla vill ju vara med nar hon antligen ar tillbaka.

Igar fixade jag aven med lite material till Biblioteksutstallningen. Jag har fixat broschyrer och ska mest troligt kopa en DVD som handlar om Ammas hjalpverksamhet som jag ska visa med en labtop pa en skarm som ett bildspel typ. Tror jag, om allt gar som det ska.

Dock ar det sa att Amma aker pa en turne till nu pa lordag. Hon ska besoka 3 stader i Kerala och jag tror inte att jag foljer med pa den. Jag kanner att jag maste komma harifran ett tag och tanka. Fa lite annan input och bestamma hur jag ska forhalla mig till allt detta, for att sedan kunna komma tillbaka. Jag maste fa se annat for att sedan kunna valja detta igen, pa mitt satt.

Jag har som sagt haft lite problem som jag maste losa och sedan aka ivag lite sa jag kan borja om pa nytt pa ett satt, kanna den ursprungliga gladjen och meningen att vara har.

Imorgon och pa torsdag ska jag ga pa IAM- Amrita Integrated Meditation-kurs och kommer nog inte hinna blogga under dessa dagar. Och sen aker jag till tagstationen for att bestalla biljetter till Goa, som jag nog aker till pa sondag. Sen far jag se var det bar.

Goa och Mysore ar i alla fall bestamt. Och nu verkar det som om jag ska till Hampi ocksa :D:D Vilket betyder BOULDERING! Typ en av de basta boulderstallena i Asien, i alla fall Indien.

Grymt!

Hampi ar ocksa ett centra for gammal indisk kultur. Det ar en stor gammal tempelstad med en fantastisk historia och massa gamla tempel att besoka. Det skulle vara haftigt att se.

Men jag vet att detta inte ar semester men jag maste fa en liten break for att ta nya tag. Annars kommer allt detta ga i stopet. Haha. sto"pet - stopet. Det kan misstolkas, ni kanske tror att jag ska borja supa ner mig.

Na. Det ar val inte sa vi Spinnare loser vara problem ;-P

Hm, nu ska jag nog sluta gagga for idag innan det gar for langt.

Ha det bra allihopa sa hors vi pa ett tag!

Ta hand om er!

Puss och kram

Hampi - kultur och bouldering =)

Suck

Ja, hurru ni.

Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte.

Hade lite konflikter har igar med min narmaste. Och det tog ratt hart pa krafterna och hoppet.
Men jag hoppas attjag kan borja njuta av allt detta nu nar Amma ar har. Och hitta min egen vag.

Jag ar glad att ni ar med mig.
Jag tanker pa er mycket.

Jag saknar Dig!

Ta hand om er nu. Jag sander er massa karlek!

Puss och kram

Det andra ashramet

Jag har i tidigare forklarat lite hur en dag pa ashramet ser ut och vilka regler som galler har. Nar man laser det later det mycket strikt och kanske valdigt extremt for manga.

Darfor ska jag nu beratta om en annan sida av ashramet som inte kanns riktigt sa obekant for oss svenskar.

------------

Som jag skrev igar sa borjade jag fundera over vad jag vill ha ut av min visielse pa ashramet. Vill jag "bli upplyst", hitta alla svaren eller bara observera till mitt projektarbete?

Hur ska jag forhalla mig till allt detta? Det ar sa otrligt frammande for mig att dyrka en manniska pa detta satt.

Jag kom fram till att jag vill lara mig mer om denna organisation, speciellt om hjalpverksamheten. Jag vill lara mig mer om Amma och hela ashramet och jag vill aven fundera over fenomenet gurudyrkan. Detta ville jag gora innan jag akte och det vill jag fortfarande.

Men jag kom aven fram till att detta ar en ypperlig mojlighet att fa kunskap om ett for mig helt frammande omrade, traffa massa nya harliga manniskor, fa en massa nya erfarenheter, uppleverser och lardomar. Och ha valdigt kul ibland =) Se det som en rolig och spannande grej matt prova pa.

"Just snif it!" som en underbar tysk kvinna sa till mig igar =)

Jag kanske kan vara lite av av askadare till allt detta, men samtidigt kanna karlek till Amma och vara en devotee? Det kanske finns ett mellanting. Allt ar ju inte bara svart eller vitt.

Jag fick lite hostelkansla har igar namligen, vilket var kul. Jag traffade lite backpackers och annat folk som jag pratade med. Det ar kul att det kommer folk hit som har typ samma mission som jag. Ar lite nyfikna pa vad ett ashram innebar och hur det fungerar.

Och framforallt Ammas ashram for att det ar sa pass speciellt med en kvinnlig guru. Det ar faktiskt mycket intressant, i Amritapuri och hela Kerala har man en Devi, en kvinnlig gud, som man tillber. Och Amma ar en kvinnlig guru som ibland tar rollen som Devi.

Det ar ett matriarkat som rader, till skillnad fran patriarkat(att mannen styr). Har ar det en kvinna som ar ledare. Som mitt alskade Wikipedia forklarar det:

"Matriarkat (från latinets mater, "moder"; jämför patriarkat) är en samhälls-, ekonomisk och social ordning där makten är koncentrerad till kvinnan som genus. I allmänhet idkas i matriarkat även religion där kultens centrum är en gudinna, ofta en modergudinna. Begreppet matriarkat formulerades av antropologerna Johann Jakob Bachofen och Lewis Henry Morgan under 1800-talet."

(Kalla: http://sv.wikipedia.org/wiki/Matriarkat)

Det tycker jag ar skithaftigt.

Detta ar en fantastisk upplevelse. Har kan jag traffa massa nya manniskor, lara mig och uppleva sjukt mycket, och samla leenden, som ar latt att gora har =)

Kanske ar det detta som ar Gud?

Man maste ju forklara livets skonthet pa nagot satt. Personifiera det - Amma.

Det ar Amma for mig.

--------------

Jaja nog med filosoferande for idag!

Vad hjar jag gjort idag da? Jo, jag har jobbat i en Tulsi garden som Seva. Jag har rensat ogras och haft mig i en av Ammas Tulsi odlingar. Tulsi ar en blomma som anvands till mycket och som just ar typiskt for detta omrade. Man anvander den mycket inom Ayurveda, och den sags t.ex. vara mycket bra emot forkyldning eftersom den har en mild mintsmak och det kan vara bra nar man behover oppna upp luftvagar.

Sa det har jag gjort. Nu ska jag hamta ett skynke som ska till Amma som troligen kommer ikvall. Det ar en massa aktivitet pa ashramet nu for att forbereda hennes hemkomst, och en massa manniskor strommar till for att ta emot henne. Det stadas, fixas och donas overallt. Det ar lite kul att det hander sa mycket.

-----

Nu lagger jag ner for idag!

Puss och kram, saknar er alla!

Jobbigt

Det ar svart.

Vad ska jag tro pa?
Vad vagar jag ta till mig och inte?

Det finns sa manga fragor.

Jag ar sjukt forvirrad nu.

Ska jag ga in i detta eller sta utanfor som en besokare?
Jag vet inte. Jag vet inte vad jag vill.

Dag 1

Forsta dagen och jag har haft sa manga olika kanslor att jag skulle kunna sprangas. Jag har hemlangtan, undrar vad FAN jag gor har, ar glad och forvantansfull - Allt pa en gang.

Dar jag ar nu ar en plats jag aldrig skulle ha forestallt mig att hamna i for ett ar sedan innan jag kom till Indien for forsta gangen.

Jag i ett ashram - ALDRIG.

Men saker kan forandras, det vet vi alla. Manniskor forandras. Som jag berattat tidigare borjade jag fundera pa andlighet da jag kom hit forra gangen och det ar val den sida av mig sjalv som jag ska utveckla nu. Att ge sig han till nagot sadant har ar emot alla mina tidigare principer, inlarda monster, svenska normer, allt jag blivit fostrad till att bli - av samhallet och grupper jag tillhor. Jag har lart mig att ifragasatta allt, aldrig tro pa nagot som verkar flummigt eller onaturligt. Allt ska vara bevisat, vetenskaplig fakta.

Da ar det ju klart att jag ifragasatter denna sektkansla det har ger mig. Jag ifragasatter uppstandelsen kring Amma som ju bara ar en manniska. Jag ifragasatter alla regler som finns har, jag undrar varfr man ska meditera, sjuna 1000 gudomliga namn och jag har svart att forsta vissa saker har. Jag har ju blivit uppfostrad att tanka sjalv och inte bara folja med strommen.

Men eftersom jag ifragasatter allt detta maste jag aven ifragasatta allt jag tidigare lart mig i mitt liv. For att ge det en arlig chans liksom. Och det ar skitjobbigt!
Jag maste ifragasatta att inte tro pa en massa religiost nonsens utan tanka sjalv, vetenskapligt och faktabaserat. Tro pa att vetenskapen ar sanningen. Det har man ju bevisat.

Men vad ar egentligen sanningen?
I Sverige ar normen att tro pa vad vetenskapen sager for det ar verkligt. Men vem sager det egentligen? Vem sager att de forkarna sager ar det sanna? For nagra hundra ar sedan sa forskarna att jorden ar platt. Ar den det?
Att tro att det i inte finns nagon gud eller overnaturliga saker ar inte det ratta for miljontals manniskor i varlden. Om jag hade fodds har i Indien, hade jag da trott pa en helt annan sanning?

Det kanske alltsa inte finns En Sanning. Den Stora Sanningen ar en illusion. Den ar olik sig beroende pa vem man ar, var man kommer ifran, var man beninner sig nu och i vilken tid man lever.
(Detta kanns som en filisofilektion!)

Jag kanske inte bor svalja allt detta med hull och har. Men jag kanske ocksa borde ta mig en funderare pa vad jag sjalv valt att tro pa, vad jag sjalv vill och vad jag sjalv har for bild av mig sjalv.
Har jag sjalv valt att vara icke-religios eller nar normen valt det at mig?


Jag vet att alla ni sakert tycker att jag ar skitflummig ;)
Men detta ar vad som hander i mig nu. Jag borjar fundera och ifragasatta for jag far ny input fran ett hall jag aldrig fatt det forut - andlig input.

Men ni kan vara lugna!
Jag tanker inte ga in ovh bli hyperreligos eller sa. Jag vill inte satta mer etiketter pa mig sjalv, jag har tillrackligt manga redan. Jag tanker jobba lite mked mig sjalv och filosofera over nya saker - Utvecklas. Jag kanske maste plocka isar mig sjalvbild i smabitar for atts e hur den egentligen ser ut, och satta ihop den igen - med lite ny kunskap.

Hoppas jag aldrig hittar alla svaren - sa jag kan fortsatta min utveckling!

Men jag ar anda alltid trygg i mig sjalv, och tryggare for varje dag som gar. Ju mer jag lar mig, ju mer tillfreds blig jag med mig sjalv. Da ar det mindre chans att jag satter ihop pusslet av mig sjalv pa fel satt ocksa ;D


---------------


Men allt detta far mig anda att fundera. Ar jag en ond manniska som alskar sex, bada i bikini och for att jag inte tillber en gud?
Eller for att jag ifragasatter gurudyrkan?

Svar: Enligt mig och de jag bryr mig om - Nej. Och det ar det enda som ar viktigt for mig just nu.

Jag alskar Amma och allt vad hon ar. Jag ifragasatter dyrkan av en guru pa grund av allt jag vuxit upp med och blivit lard. Jag ser henne med min sloja framfor mina ogon och en hindu ser henne med sin.
Jag alskar Amma pa mitt satt och Du pa ditt. Jag har min vag i livet och du har din. Man tar till sig det man vill ta till sig och lamnar resten. Jag ar precis som extrem som jag vill och klarar av att vara.
Ar detta den gyllene medelvagen - haller jag pa att buddist nu ocksa?!

Haha. Na jag skojar bara ;-P


Jag ar Jag. Du ar Du. Och alla ar pa sina egna satt gudomliga.

----------


Jag langtar efter att Amma ska komma tillbaka sa jag antligen far traffa henne igen. Hon far mig att kanna en massa karlek - pa nagot satt jag inte kan forklara - an sa lange i alla fall.
Kanske det beror pa att hon ar en stor manniska och har gjort sa mycket for andra manniskor? Jag vet inte, jag kan bara gissa.

--------


Vi hors snart!

Puss o kram

I Amritapuri

Ja, da var jag har. Eller just nu sitter jag i en by precis utanfor. Pa andra sidan backwater och den vita bron over till ashramet. Jag sitter vid varldens seeeeegaste dator sa jag far de var det blir av detta inlagg.

Amma har inte kommit till asramet annu. Hon ar ute pa sin varldsturne men har just avslutat den u London och ar nu pa vag hem. Hos tros komma antingen i morgon eller dagen darpa.

Jag tankte borja med att skriva lite om hur en dag pa ashramet ser ut, vad man har for schema att folja. Sedan ska jag beratta hur just min dag ser ut, for alla har ju olika goromal beroende pa vad man har for uppgifter och vad man vill gora.


En dag pa ashramet borjar kl. 05.00 da alla som vill kan vara med och Archana da man sjunger den heliga moderns 1000 namn och det tar ca 1 h. Jag har en provat detta annu och vet ej om jag kommer att orka sa tidigt. Jag som absolut inte ar morgonmanniska...

Kl. 8.00-9.00 ar det dags for Meditation som man gor sjalv i templet eller langs stranden, eller pa sitt rum. Dar man trivs bast helt enkelt. Under denna tid finns det aven chans att gora yoga och det ar ju min grej om nagot =)

Kl 9.00 ar det frukost da man kan valja att ata antingen indisk eller vasterlansk mat som inte ar sa starkt kryddat. Den vasterlanska maten kostar medan den indiska ingar i logipriset pa ashramet.

Kl 10.00 ar det dags for Seva - selfless service som innebar ideellt arbete av nagot slag. Det kan vara matlagning, stadning, tradgarsarbete eller nagot annat nodvandligt.

Kl 13.00 ar det lunch och det ar samma som for frukosten, antingen indiskt eller vasterlanskt.

Kl 14.00-18.00 ar det ater Seva.

Kl. 18.30-20.00 ar det Bhajans. En sangstund som ofta Amma leder da hon ar i Amritapuri. Man sjunger heliga sanger tillsammans, man skulle kunna kalla det psalmer.

Sa ser alltsa en dag ut i ashramet och de forjer man som sagt i den ma'n, man vill och kan.


-----------


Den finns aven ett antal regler som galler i ashramet. Man maste exempelvis kla sig "modest". Inga tighta klader och man maste skyla axlarna och benen. Man far garna vara vitkladd som de flesta Amma-devotees ar.

Man och kvinnor ar aven atskilda pa manga hall, t.ex. i templet, nar man far darshan, och i den indiska matkon gar man och kvinnor atskilda. Dock maste vasterlanska kvinnor ga i matkon for mannen, och varfor det ar sa vet jag inte.

Sex, alkohol och rokning ar forbjudet.

Man far inte "show affection" offentligt. Alltsa inte halla handen, kramas eller kyssas.

Den finns en radda regler till men de har ar val de viktigaste.

-----


Vad har jag gjort pa min forsta dag da?

Jag kom med baten kl. 14.00 ungefar och Pernilla motte mig ute vid stranden. Jag packade upp och gjorde mig hemmastadd och sen visade hon mig runt och jag fick mitt passport sa jag kan bevisa att jag nu bor pa ashramet.

Pernilla berattade hur dagarna ser ut och vad man kan gora, och vi pratade pa lite om vad jag ville av min tid har. Jag kanmde direkt att jag inte kommer att kunna bestamma nagot speciellt forran jag har landat lite, och det kommer att ta ett tag!

Som det kanns just nu sa kanns det som om jag inte vet om jag kan stanna tva manader eller inte. Det kanns lite tufft. Jag maste ifragasatta alla mina inprantade normer och allt jag tidigare lart mig och tror pa. Det ar skitjobbigt rent ut sagt.

Jag ska beratta mer om detta i ett senare inlagg som jag troligen gar lite privat, bara vanner kommer att kunna lasa.


---------


Nu maste jag tacka for mig far idag for jag har lite att gora!

Puss och kram, jag saknar er sjukt mycket!

Syn, ho"rsel och ka"nsel...

... har ocksa stor betydelse har i Indien.

Synen, for allt det vackra man ser hela tiden. Alla vackra farger, former, mo"nster och allt ljus. Kvinnornas saris som ser helt fantastiska ut nar de badar(!) i dem. Eller bara nar de kommer gaende pa gatan med alla dessa masterverk pa sig - ingen lik det andra.

Eller havet, med vagorna - stranden, palmerna. Solen som fullandar allt. Det ar sa otroligt vackert. Fiskare som pa morgonen drar upp nat medan de sjunger sanger pa ett for lange sedan glomt sprak bredvid fickebatarna pa stranden. De ar sa sota i deras kjolar och klyten pa deras huvuden. Haha. Jag later som en gammal karring... men de ar faktiskt sjukt gulliga!

Alla leenden ar verkligen sa vackra har. Fran ett riktigt slitet och medtaget ansikte kan man fa det mest ursprungliga och sanna leendet som gar att finna. De ler med hela ansiktet och glimten i ogat. Aldre, yngre, alla mojliga manniskor som ler mot mig. Plirar med pigga ogon som binder mig fast vid dem pa ett konstigt satt. Det ar tokharligt.

Ho"rseln, all underbar indisk musik som fyller mina oron fran varje horn i Kovalam. Tempelmusik, bollywoodteman, meditationsmusik, 90-talsmusik som nu ar inne har... Allt man kan tanka sig! Skona rytmer ar det i alla fall (minus 90-talet dara;-P).

Och havets brus mot stranden och klipporna. Som vacker mig varje morgon och vaggar mig till somn varje natt. Jag behover val inte saga sa mycket mer om det. Alla ni vet nog vad jag menar. Brusande, virvlande, kraftfulla, blaa vagorna ar som magiska for mig.

Ka"nseln - "Want massage, madame?" (Jag ar faktiskt "madame" har!) Svart att saga nej till va? Mycket kansel, beroring kan man fa om man bara vill. Och billigt ar det ocksa. Ansiktsbehandling for 20 kr? Massage 1 h for 90? Manikyr, pedikyr? You name it, they fix it!

Beroring far man aven av alla vanliga manniskor som lagger en hand pa axeln och sager ett vanligt ord. Tar en i handen sa fort de far chansen osv. Jag vet inte riktigt varfor men sa ar det har.

Forutom beroring sa kanns ju havsvattnet pa ett alldeles speciellt satt emot huden. Nastan samma temperatur som i luften och mjukt och lent nar man vadar langs strandkanten. Men det kan vara farligt ocksa. Plotsligt kommer en jattevag och mejar ner dig sanden, alternativt sliter av dig bikinin. Se upp for indier med kameramobil for du kan bli foremal for privata nojen!

Sanden kanns ju ocksa valdigt speciell mellan fingrarna nar jag leker med den i solstolen. Len och mjuk - lugnande.

Alla tyger jag kanner pa nar jag gar in till en Tailor - en skraddare. Siden, bomull av olika slag, linne och massa massa farger. Tank att ha pa sig det dar, eller det har. Vad skont det ska kannas emot min hud. Ka"nsel ar viktigt.

----------------

Jag kom ju pa att jag glomt skriva en viktig sak om lukt i mitt tidigare inlagg.

ROKELSER - God dammit!

Ar ju det viktigaste av allt. Har tander man rokelser nar man utfor Puja - ber, nar man vill att det ska lukta gott, eller nar man vill fa bort nagot som doftar lite samre. Alltid rokelser - overallt. Och jag alskar rokelser. Jag har ju redan forgiftat min syster och min mor med dessa, och jag kommer nog att fortsatta.

Rokelser ar verkligen symbolisk for Indiens lukt. Sa mycket luktar det har, pa olika satt och vid olika tillfallen - hela tiden.

--------------

Nu ska jag sluta tjaffsa!

Vi hors nagon annan gang. Jag kommer att resa till ashramet imorgon och kommer nog inte kunan skriva da. Men jag skrev ju nog for igar, idag och imorgon sa det ar val inga problem.

"No problem!" som det aldrig ar har :-P

Ha det bra, lev livet!

Puss o kram

Lukt och Smak...

... ar nagot av stor betydelse i Indien.

Allt luktar och smakar. Hela tiden, overallt och hur forkyld man an ar kanner man NAGONTING.

Idag nar jag var i Trivandrum drog en underbar doft av jasmineblommor, rosor, hibiskus och massor av andra underbart vackra blommor, over mig. Det ar helt sjukt vad saker kan lukta!

En solmogen mango kan man kanna smaken av genom att lukta pa den. Fisk och skaldjur luktar otroligt gott nar de grillas i tandooriugn. Alla olika roror pa en Thali (typisk sydindisk maltid) smakar av kryddor och exotiska ingredienser. Roda bananer smakar underbart och gor tydligen underverk for magen ocksa. Farsk kokosnot luktar och smakar obeskrivligt efter att den just skurits utt av en leende indier som just klattrat upp och hamtat den ur en 20 m hog kokospalm. Rykande chai smakar och luktar sjukt gott med lite socker och sot mjolk.

En bris fran havet gar att kanna genom den salta, blota lukt och smak den ger ifran sig. Solsken gar faktiskt att bade smaka och lukta. Och sand luktar hav, sol, vind och allt annat nar man ligger pa den under en parasoll.

Allt luktar och smakar i Indien. Och det finns saklart det som luktar mindre bra. Alldeles vid mitt hotell ligger en restaurang som ger ifran sig inte alls for smickrande odorer, man maste halla andan innan man gar forbo. Tydligen blir man dock inte forgiftad av att ata dar for det ar bara avloppet som luktar. Men FY vad det luktar!

En toalett i Indien kan ibland inte heller lukta sarskilt bra. Men det gor inte alla toaletter i Sverige heller, och framforallt inte i Frankrike. Jag minns en gang pa min tagluff da jag rakade ga in pa herrarnas toalett pa en tagstation mitt i ingenstans pa gransen mellan Spanien och Frankrike. Toaletterna var av indisk typ och var OVERFULLA med avforing, papper, gamla klader osv. Det ackligaste jag sett i hela mitt liv. Jag kan nog saga utan att ljuga att jag inte kommer se nagot ackligare har i Indien heller.

Det kan dock komma odorer fran lite varstans i Indien. Och det ar inte speciellt kul nar man ar, eller precis har varit magsjuk, da alla tankbara dofter far magen att vanda sig.

Men det ar anda haftigt, att ett land kan smaka och dofta sa mycket.

Sedan ska jag aven beratta om hur man kan tillfredstalla de andra sinnena har i Indien.

Syn, horsel och kansel.

Men det ar en annan historia...

Kackerlackor och Kraksjuka

Jag fortsatter pa temat: Titlar med uppseendevackande innebord och samma begynnelsebokstav.

Igar vaknade jag med en molande kansla i magen och tanken: "Det har ar inte bra"

Och det var det inte heller. Jag somnade om for att sedan vakna 2 h senare helt kord i huvudet med ett ilsket illamaende och smarta i levern - "Det har ar inte ALLS bra".

Dagen fortsatte med att jag spydde, sov, madde sjukt illa, drack Resorb och Lemon Soda, spydde, sov, grat, ringde mamma, osv osv.

Jag ville hem. Jag ville skara ut mina egna inalvor. Jag ville do. etc, etc.

Efter ca. 12 h lidande borjade dock livet ater komma tillbaka. Jag kunde ta en dusch och fa i mig lite vatten utan att fa upp det.

Men som om detta inte var nog for dagen sa blev jag pahoppad av en GIGANTISK kackerlacka nar jag skulle lagga mig. Den satt pa min papperskorg och ville inte alls forvinna ner i avloppet trots idogt duschande av en hysterisk Moa. Okej, jag vet att kackerlackor inte ar farliga men de ar faktiskt sjukt ackliga och det avr faktiskt droppen efter att ha varit magsjuk en hel dag.

Som tur var sprang den lilla STORA monstret ut ur mitt rum och jag stangde dorren fort som F-A-N. Jag ville inte ha nagot sallskap i sangen denna natt i alla fall.

Idag ar jag en ny manniska! Och med en 2 nya lardomar -

Var forsiktig med tandoorikycklingen!

Dock har jag atit pa samma restaurang forut och inte haft nagra problem alls, men man kan aldrig veta.

Och:

Kackerlackor vagrar duschas ner i avlopp. Kan vara bra att veta.

Idag skulle jag da ha akt till Amritapuri och borjat my mission men min lilla mage satte stopp for de planerna... Det blir inte alltid som man tankt sig, speciellt inte i Indien ;-P

Idag har jag varit i Trivandrum. Den narmsta storre staden som egentligen inte ar sa stor med indiska ma'tt ma"tt. Det bor ju BARA 3 miljoner manniskor dar!

Jag hittade min jasmine-olja som jag langtat sa efter. Nu kommer jag kunna lukta gott och indiskt lange och val =)

Hela vagen dit berattade Ani, min chaffis och recetionist pa hotellet, en massa gudaberattelser och sagor, om indiska festivaler, samt om det "avskaffade" kastsystemet.

Det ar otroligt intressant att hora om allt detta men framforallt hur kastsystemet fortfarande fungerar i Indien. Det ar inte officiellt avskffat, man har bara stiftat en lag dar man sager att alla manniskor ska behandlas lika oberonde av kon, etnicitet, sexuell laggning, religos tillhotighet och kast. Detta betyder inte att det ar avskaffat.

Darfor finns fods man fortfarande in i "fina", "mindre fina" eller "fula" familjer. Visst ar det sa att lagkastiga numer har mycket mer mojligheter - manga av dem ar mycket rika och valmaende - men de har fortfarande sin stampel i sitt fodelseattest som de maste visa varje gang de soker ett jobb eller till en skola. Och man gifter sig sallan over kastgranserna.

Man har borjat med kvotering for de lagkastiga sa att de ska kunna komma in i samhallet, vilket sakert har varit bra pa vissa hall men har aven lett till konflikter och ilska fran de hogre kasterna da man t.ex. inte kan ta sig in pa en skola for de lagkastiga gar fore, trots att man har battre resultat. Det har pagatt protester och demonstrationer mot kvoteringen da studenter bla. har hallt fotogen over sig och tant eld, allt for att visa sitt missnoje.

Jaja, det ar svart. Det ar alltid svart med sa djupt rotade traditioner som kastsystemet faktiskt ar. Det gar 1000-tals ar tillbaka i tiden. Aven om det inte langre ar religiost betingat ar det absolut kulturellt sammanbundet med sammhallet och folket. Det ar svart att rora om i en sadan gryta av tanktesatt, traditioner och historia.

Det far vara nog for nu. Jag aterkommer med en annan liten berattelse som jag var med om idag.

Puss o kram!

Jattespindlar och japaner

Sahar sag min toalettbesokare ut. BLA!

Igar gick jag in pa ett netcafe och agaren fragar:

"Japanese language?"

"Eeh, what?"

"You from Japan?"

"What? No, do I look japanese to you?"

"Hehe. ehrmmm.. Where you from?"

"I'm from Sweden..."

Sedan tittar jag i samforstand pa en engelsman bredvid mig. Man far vara med om mycket har i Indien.

Pa kvallen nar jag skulle ga och borsta tanderna moter jag den storsta spindeln jag sett i hela mitt liv forutom fagelspindlarna i djuraffarer. Denna var som en fagelspindel fast nagot mindre, men sjuuukt acklig. Franforallt var det ackligt att ha den pa min toalett...

Jag forsokte forst bekampa den med den toaborste men det var inte framgangsrikt. Sedan genom att duscha ihjal den men det gick annu samre. Den sprang och gomde sig bakom handfatet, och dar ar den nog kvar om den nu inte har forflyttat sig till min sang eller nagot annu trevligare stalle. Min pase med underklader kanske?

HUVA!

--------

Hursomhelst, det vettiga jag gjort hittills idag ar att filma lite har i byn. Jag vet inte riktigt om jag ska ha med dessa filmsnuttar i min film men de kanske kan vara bra inledningsbilder eller kringbilder. Jag far se hur det blir.

Nu ska jag forsoka plugga lite igen, kanske en timme eller sa. Sen kommer jag val vara yr av varmeslag och bara masta ga och bada... =)

Vi hors!

Pusshej

Lite mer stabil

Kanns lite battre nu va...

Jo, det kanns som om jag landat. Lite mer an igar i alla fall.

Idag har jag kannt lite mer pa stranden. Vaknade sent och var anda inte helt utvilad.

Det ar sjukt hur trott man blir av att resa!

Har forsokt att plugga. Laser om judendomen just nu och jag maste saga att den kanns mycket frammande just nu. Pa ett satt paminner den ju om hinduismen - allt om rent och orent inom hinduismen ar ju ganska likt kasker osv. inom judendomen.

Men hursomhelst, det som gor allt svarare ar att jag glomt religionsboken hemma. Jobbigt att forsoka hitta allt pa internet istallet, och jag vill ju inte direkt sitta inne och nota Wikipedia :-P

Jaja, imorgon ska jag ga ut och filma lite pa morgonen. Ska stiga upp tidigt och se hur hela byn vaknar till liv. Det ar helt underbart. Det ar nastan obestrivligt hur haftigt det ar att se hur allt och alla langsamt vaknar och borjar med sina vanliga sysslor. Det later knasigt, men det ar magiskt. Det kanns nastan som om allt fodds pa nytt varje morgon.

Jag tycker att det mesta har ar som forra aret. Samma manniskor och det ser nastan likadant ut. Dock sa har stranden nastan forsvunnit! En forsenad monsun har gjort att sanden inte tagit sig tillbaka till stranden annu, sa den ar valdigt liten nu.

Men men, jag och se turister som ar har far i ala fall plats. Tillsammans med massor av forsaljare av ditt och datt och frukttanterna som brakar om vem man kopt vad av. Jag blev foremal for ett mindre brak idag da jag kopte av fruktsallad av ''fel" kvinna. Det ar inte latt.

De gor nastan vad som helst for att salja nagot. Det blir jobbigt i langden att ha dem hangande efter en men jag kan ju inte lata bli att tycka synd om dem.

Jaja, det var ju lite av mina tankar idag. Jag antar att de kommer mer imorgon.

Tack for mig! Jag saknar er alla!

Puss o kram, vi ses INTE pa stan

Jag ar har...

Jaha, jassa, jo. Jag ar alltsa i Indien nu.

Jag fattar ingenting. Jag ar fortfarande jetlaggad och forvirrad aven fast jag varit har i 13 h redan...



Men sa ar det. Sa brukar det vara.





Jag tror att jag haft 74238957239 kanslotillstand under denna resa.

Alltfran "Ah Gud vad kul o spannande det ska bli!" till "Vad i helvete haller jag pa med??! Tva manader borta fran mitt verkliga liv, fran alla mina vanner och det som jag faktiskt alskar. Vad tanker jag med ??!"



Jag maste saga att det ar den senare kansloyttringen som overvager just nu.

Jag kanner mig sjukt ensam! Och jag saknar alla sa otroligt mycket.





Det ar jobbigt. Men samtidigt kanner jag mig valdigt lugn och harmonisk. Det ar sa skont har.

Lugnt tempo och oerhort vanliga manniskotr overallt. Precis vad jag behover egentligen.

Jag ar nog inte i varldens bvasta balans heller. Har inte atit ordentligt pa snart 20 h...

Kanske inte konstigt att jag ar grinig. Men jag bavar lite for maten, snart kommer ju den obligatoriska magsjukan...





Jag kanske ska skriva var jag befinner mig forresten! Just nu sitter jag pa et netcafe i Kovalam och den ar minst +25 och jag hor havets brus darute nar 2 meters vagorna gar utt mot den vita stranden. Sa ja, det ar ratt nice anda ;)



Men jag saknar er alla! Vill bara att ni ska vara har och ge mig massamanga langa mysiga kramar.





Men vi hors snart! Jag finns ju har och det ar ju inte sa langt bort egentligen. SWpeciellt inte med internet.



Ha det bra och ta hadn om er alla!



Puss o kram

Imorgon bär det av!

Fyfan, alltså jag har inte fattat det än!

Jag ska alltså till Indien och bo på ett ashram i två månader. Gaah.

Jag kan inte fatta att jag nu sitter här efter allt jobb för att kunna åka iväg. Och det har gått ett helt år sen jag var där sist - det är helt sjukt vad tiden går fort!

Jag funderar ju en hel del på vad jag har gett mig in på egentligen. Jag ska alltså bege mig in i ett klosterliv näst intill.

Det känns en aning konstigt. Här i Sverige och i min uppfostran har religion och andlighet aldrig varit något aktuellt, och nu ska jag helt plötsligt väg och utforska den delen av mig själv.

I Sverige är det faktiskt lite tabu att snacka om religion och tro, vi är ju sekulariserade här och man ska väl inte tro på sådant nonsens.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men när jag var i Indien förra gången föll det sig naturligt för mig att börja fundera på sådana saker? Finns Gud? Eller finns det en mening med allt eller är det slumpen som styr? På den senare funderingen kom fram till att jag inte riktigt kan tro att slumpen har skapat allt detta, allt detta underbara i livet. När saker bara blir så förunderligt bra ibland, och såklart även dåligt. Men efteråt kan man se tillbaka på det och tänka; "Ja, det var nog en mening med det också."

Finns Gud då? Jag vet inte det heller. Men ibland vill jag kunna förklara allt det där förunderliga med något. Att människor trots allt kan vara så goda, att världen kan vara så otroligt vacker, att ett leende kan göra mig galen - Är det Gud?

Det kanske är Gud. Men Gud är i så fall inte övernaturligt utan något som finns naturligt i allt och alla. Kanske lite som i hinduismen då alla är en del av Gud.

Men jag vill inte utropa mig som något, jag vill inte tillhöra någon religion. Jag vill ha mina egna uppfattningar och inte fundera så mycket mer över vad jag är. Jag vill inte fastna i ett fack eller ha en etikett. Jag är bara jag och här är mina tankar.

Jag på stranden utanför Amritapuri

Nu när det verkligen är nära inpå mig känner jag att det faktiskt finns saker som skrämmer mig med att komma till Amritapuri. Tänk om jag tycker att det är alltför likt en sekt? Tänk om jag inte alls känner mig hemma bland fanatiska gurudyrkare?

Nja, så illa är det inte. Men någonstans i bakhuvudet finns det. Jag tror inte riktigt på att en människa kan göra såna övernaturliga saker som Amma har gjort. Och det känns nästan jobbigt att skriva det, tänk om man måste tro på det?

Men det jag däremot vet är att Amma kan göra stordåd. Hon kanske inte kan trolla fram vin ur vatten men hon kan bygga upp skolor, sjukhus, hus till tsunamidrabbade och hemlösa, före kampanjer för fattiga och sjuka m.m. utan några direkta medel alls. Hon säger bara "Det här ska vi göra!" Och sen gör hon det. Folk donerar pengar och arbetar tillsammans henne mot målet. Och det lyckas ofta. Det är ju nästan lite övernaturligt.

Kanske vissa människor behöver säga att det är övernaturligt och Guds dåd för att kunna förklara hennes styrka, mod och karisma?

Men jag är ändå rädd att det ska kännas lite överdrivet. Är det min sekulariserade uppfostran från min familj och det svenska samhället som säger mig det, eller är det jag?

Det är nog en kombination. Det känns bara skumt att dyrka en människa på ett sådant sätt.

Men jag tänker vara öppen för vad jag kommer se och hur jag kommer känna inför det. Och ta till mig det jag vill ta till mig, och lämna resten. Det känns som en bra plan.

Haha, det är kul. Jag bearbetar min oro medan jag skriver. Jag kommer som fram till svar under tiden :-D

Kajsa, jag, Mamma och Inger på nyårsafton =)

Som jag berättat förut började jag fundera mer på andlighet när jag var i Indien förra gången. Jag hittade sidor hos mig själv som jag utvecklade på et sätt jag aldrig gjort tidigare. Och det var väldigt häftigt.

Men när jag kom hem kunde jag inte riktigt integrera alla dessa nya sidor i mitt "gamla" liv. Jag kunde inte vara som jag var i Indien här. Det blev bara kaos och jag var förvirrad. "Är jag kanske schizofren eller något?" tänkte jag några gånger.

Efter ett tag började jag dock se det på ett annat sätt. Jag kom fram till att man tar fram olika sidor hos sig själv beroende var man är, i vilken omgivning och miljö, i vilka grupper osv osv.

Jag visar och utvecklar vissa sidor här, och vissa andra då jag är i Indien. Man har ett spektra av känslor och tankar och olika sidor, reklektioner av sig själv. Detta spektra använder man på olika sätt beroende på var man befinner sig. Jag är inte schizofren, jag är bara mångfald.

Som jag sa i radiointervjun i tisdags så åker många till Indien för att "hitta sig själv" fast det kanske bara är andra sidor av sig själv man hittar. Och det är verkligen inte så bara!

Så är det för mig i alla fall.

Jag kom även på att det som jag trivs med att göra här, som att hålla på med mina fritidsintressen, träffa vänner, träna osv. kan också ge mig andligt lugn. Men på ett helt annat sätt än genom att fundera på andlighet och vägvav i livet i Indien. Båda sätten ger tillfredställelse åt själen.

--------

Jag är också orolig för en annan sak - Att jag ska känna mig så ensam. Jag kommer att ha massa människor runt omkring mig och även Pernilla finns ju där, och mina vänner i Kovalam. Men ändå, jag är van vid att ha min familj mycket nära till hands och att vara med mina vänner hela dagarna i skolan - min underbara klass, och träffa mycket folk både på jobbet och på fritiden. Jag är en oerhört social person, och om jag inte får vara det blir jag knäpp.

Men det gäller nog bara att vara social där också, så mycket det går. Och faktiskt kanske inte vara det ibland. Våga vara själv, som faktiskt också är skönt.

------

Oj, vad långt det blev!

Jaja, nu ska jag gå och packa ner det jag har glömt, som jag dock inte kommit fram till vad det är ännu :-S

Vi hörs snart! Ta hand om er alla och ta det lugnt!

Kram