Bangalore

Ja, horni. Jag tog en buss igarkvall hit till Bangalore fran Hospet. Jag kom hit alldeles for tiigt pa morgobnen och hade en hel dag att sla ihjal har. Jag borjade med att vandra i Cubbon Park som ar en stor stadspark har och det var ratt haftigt. Helt plotsligt kandes det som om jag inte var i Indien langre, utan i nagon stor sydeuropeisk stad. Parken ar lummig och valordnat, for det mesta i alla fall - lite skrap far man val tala. Och inte mycket avslojar heller att detta faktiskt ar Indien, sanar som en och annan ko har och var.

Morgonen var lugn och staden var lite smasomning. Jag vandrade runt i parken och sen mot shoppingomradet dar jag tog en svindyr cappuccino - med indiska matt matt. Den kostade 7 kr. Sedan begav jag mig till marknadsplatsen, och dar brakade Indien los. Nu forstod jag att detta faktiskt var Indien och att detta inte helelr ar nagot liten stad. Rikshaws, motorcyklar, barn, kor, bananer, snackforsaljare med rackliga stand, saris, chai, tiggare, grytor, plastboxforsaljare, man som star och pissar, getter, tuuuut tuuuut pa hogsta volym, spott, host, harkel, leenden, grat, skratt, musik, tempelklockor, blommor, gronsaker. Och folk, folk, folk - sa mycket manniskor! Det ar verkligen Indien.

Det jag sag idag som inte ar sa typiskt indiskt var galoppbanan som de har har i stan. Jag akte forbi den i en rikshaw och jag borjade langta hem SA MYCKET! Jag vill hem till stallet och rida!

I alla fall, jag satte mig sedan pa ett annat netcafe och sokte lite pa volontararbete, framforallt i Hampi da eftersom det ar min favoritplats pa jorden for tillfallet :)

Och gissa vad jag hittar? En rganisation som riktar sig mot tiggande barn som halls fran skolan av sina foraldrar for att tigga at familjen. Jag troffade pa en dros av dem nar jag var i Hampi med visste inte att det gjordes nagot direkt at det.

Denna organisation som heter Hampi Children's Trust verkar pa sa satt att de varje dag later barnen komma till deras guesthouse for frukost, hygienvard och annat for att sedan skicka ivag dem till skolan rena och kladda. Vid lunch skickas de tillbaka och blir serverade lunch och aven middag pa kvallen. Detta gor de for att foraldrarna ska ha rad att ha barnen i skolan, de far ju mat och skjuts och da behover de inte sta for den kostnaden. De vill aven starka barnen genom att ge dem utbildning, leka och prata mycket med dem for att trana social kompetens, lara dem och hygienvard - ge dem en chans att komma bort fran tiggarlivet helt enkelt.

Denna organisation soker frivilliga av alla sorter, back-packers, projektarbetande (jag), turister osv. Detta kanske ar nagot for mig som vill praktisera selfless service? Jag har mailat dem och far se om de svarar. Det skulle ju vara ett passande projekt for mig eftersom jag hemsk garna vill ha ett projekt att beratta om som har med Seva att gora.

Jaja, nu var det slutnott for idag. Jag vill bara satta mig pa taget och sova nu. Men det komemr sakert var grymt crowded och pafrestande. Jag ar verkligen svensk ibland. Jag behover space omkring mig och klarar inte av aii sitta, sta, ligga pa nagon/nagra andra i en trang, svettig kupe. Eller klart att det ar trevligt med gemenskap men ibland blir det bara for mycket. Jag behover vidstrackta landskap och inte myllrande stader ibland. Eller alltinf ar var ok i lagoma mangder. Jag ar sa svensk - det ska alltid vara lagom.

Vi ses och hors snart! Formodligen nar jag ar tillbaka pa ashramet da jag ska forsoka skriva nagot vettigt om livet dar.

Puss och kram