Mother

Igar hande det mycket. Otroligt mycket. Framforallt hande det mycket inom mig.

Jag var pa meditationskurs hela dagen vilket var lite jobbigt for jag var sa grymt trott. Men det gav mig anda mycket for nu har jag lart mig en meditationsteknik som jag tycker mycket om. Det ar IAM-meditation som Amma rekommenderar, verkligen jattebra.

Kursen borjade med en "Puja" - gudstjanst typ, for Kali(en kvinnlig gud) da vi fick offra fron som symbol for att vi ger oss sjalva ny kunskap och ar open for den. Vi slangde den i en eldstad, "The fire of Knowledge" tror jag den kallas. Det var mycket vackert, men svart att veta vad man ska gora eftersom det ar massa ritualer att folja. Jag ska ga pa nagra fler och sen beratta om det nar jag vet mer.

Det var en Swami (som jag inte vet namnet pa) som ledde kursen. En Swami ar en av Ammas narmsta och i detta fallet en man. Han var en typisk vis och lard man, men grymt rolig ocksa. Ni vet, alltid lugn och med ett unikt ansiktsuttryck, intensiktet i ogonen. Superhaftig i alla fall.

Hursomhelst, han sa manga bra saker som fick mig att fundera. T.ex. nar han pratade om att leva i nuet och vara har och nu. "If you are not happy today, how can you be happy tomorrow?" Om jag inte kan gladjas at nuet, utan alltid ar i nasta ogonblick eller nasta dag, hur ska man da nagonsin kunna njuta? Om jag alltid tanker pa vad som kommer sen, antingen langtar eller forfasas, kommer jag aldrig vara glad. Det ar nagot jag ska borja tanka pa mer. Det behover jag ta med mig hem.

Han sa aven att man kan ga "beyond of knowledge". Jag tankte mycket pa det. Jag ar en san som alltid maste veta, alltid maste tolka och analysera (det maste ni ha markt vid det har laget!) och forsta allting. Kanske jag bara skulle chilla och inte masta veta allting? Bara acceptera och inte masta hitta forklaringar till allt, t.ex. hur Amma kan gora allt hon faktiskt gor? (Jag kommer till detta senare) Jag ska bli battre pa att inte tanka sa mycket. "The mind" (vet ej hur jag ska oversatta) gor allting valdigt komplicerat ibland. Fast jag kommer nog alltid vara en liten filosof, fundera och klura over allting.

Jag fick ocksa lara mig "Be aware of the presence" som jag faktiskt kanner at jag ar ganska bra pa. Att ibland kunna njuta av skonheten i livet. Att kunna se skonhet i allt som existerar. Hemma nar traden frostar och far ett skal av sno pa sig, "Narnia-trad". Eller sommarnatterna nar himlen brinner. Eller norrskenet! Eller fjallen, eller havet, allt som ar sa vackert. Eller har, stranderna, havet, ljuset, alla farger, kladerna, smyckena, manniskorna, ja jag har ju beskrivit innan.

Det man dock ocksa borde lara sig ar att se skonhet i det "fula". Allt har sin skonhet, likval som man kan saga att aven solen har sina flackar. Som detta smutsiga och nedgagna internetcafe kan ocksa vara vackert, enbart genom att det faktiskt finns. Det betyder nagonting for mig, och mannen som jobbar har ar mycket hjalpsam. Det ar vackert pa sitt satt. Mycket ar smutsigt och slitet har i Indien, men det har verkligen sin charm. Och sa ar det hemma ocksa.

Ja horni ni, jag lar mig mycket. Jag skulle vilja saga att jag har hitta en mening med livet, en av den for det finns nog manga, och det ar LA"RDOM! Lara sig saker och utvecklas maste vara det vi ar menade att gora har i livet. Och det gor vi ju ganska automatiskt. Men om vi ska ga vidare, utvecklas sa mycket som mojligt maste vi aven soka lardomar i olika miljoer, fran olika manniskor och pa olika satt. Tank hur langt man kan komma! Hur mycket visdom det finns att hitta i varlden. Det ar helt otroligt.

-----------------------

Jag var med om nagot fantastiskt igar. Jag fick min forsta Darshan - omfamning eller valsignelse fran Amma for den har gange. Det var helt underbart. Det var "public darshan day" sa manniskor kom fran hela Indien och varlden for att fa sin darshan, och det var och ar fortfarande sjukt mycket folk pa ashramet. Runt 18.00 pa kvallen hade Amma hallit pa sen kl. 11.00 och hade da kramat over 5000 manniskor. Och hon slutar inte forran alla fatt sin omfamning. Det ar helt otroligt! Pa hennes turneer kan hon sitta dygn i strack!

Ju langre kvellen gick, ju mer forstummad blev jag. Jag kunde inte fatta att hon orkade! Men tydligen sa gor hon sahar varje gang, och det visste faktiskt inte jag, eller det var nog bara for stort for mig att ta in.

"Vasterlanningar" skulle fa sin darshan efter alla indier, vilket betydde att vi kunde borja sta i ko nagon gang efter 22. Da skulle jag sta som "facewiper" - tvatta ansiktet pa de som ska fa darshan, ta hand om deras vaskor och ta smycken som kan skada. Da fick jag se det hela pa nara hall. Visst visste jag hur det gar till och hur det ar men jag blev verkligen forstummad av hur Amma tar emot alla manniskor och hur lyckliga de blir!

Energierna och kanslorna verkligen flodar i rummet- sa mycket karlek!

Darefter var det dags for mig att fa darshan, eller efter jag statt i ko" ett bra tag. Herla tiden i kon var det saklar spand forvantan och nar jag kom in i rummet exploderade jag bara av kanslor. Det var sa stort!

Jag fick vanta ett bra tag dar inne och under tiden var dar en kvinna som fick nagot sorts utbrott, skrek bara "Amma, Amma!" och massa annat pa malayalam. Amma tog henne bara i sina armar en lang stund och hon lungade ner sig. Sa underbart. Sedan kom en massa andra manniskor, lyckliga och ledsna, radda och forvirrade. Manniskor av alla farger, former och bakgrunder kom for att fa ta del av Ammas karlek. Helt otroligt.

Det var verkligen kanslosamt for mig. Jag grat och skratatde om vartannat. Jag fattar att det later sjukt och galet, men det ar sa stort, det ar sa vackert!

Sedan anr jag fick min darshan hade jag lugnat mig lite. Jag fick skratta nar mannen innan som var mig spelade mungiga for Amma och hon sjalv forsokte. Jag kanner bara sa mycket karlek och ja, jag vet inte vad for henne. Det ar sa starkt. Det ar sa vackert.

Sedan utfor man en "Puja" for Amma da man tvattar hennes fotter och gor lite andra ritualer som jag kan beratta om senare da jag har lite mer koll, for det avr sa mycket kanslostormningar igar att jag var tvungen att ga lite tidigare och missade pujan. Jag skulle ju upp tidigt for dagen omgang av meditationskurs ocksa.

--------------

Ikvall ska jag be Amma om ett mantra om jag far. Det skulle vara underbart att ha nagot jag kan bara med mig och anvanda i mitt vanliga liv. Jag behover nagot sadant. Nu har jag ju ocksa lart mig en meditationsteknik som kan hjapa mig mycket.

Och nu ska jag framforallt sluta skriva for jag maste ga tillbaka till ashramet och kanske hjalpa till med darshan eller sa. Och det borjar fatiskt bli ratt sent....

Jaja, jag skickar Ammas och min karlek till alla er!

Jag saknar er och tanker pa er!

Puss och kram