Jag ar har...

Jaha, jassa, jo. Jag ar alltsa i Indien nu.

Jag fattar ingenting. Jag ar fortfarande jetlaggad och forvirrad aven fast jag varit har i 13 h redan...



Men sa ar det. Sa brukar det vara.





Jag tror att jag haft 74238957239 kanslotillstand under denna resa.

Alltfran "Ah Gud vad kul o spannande det ska bli!" till "Vad i helvete haller jag pa med??! Tva manader borta fran mitt verkliga liv, fran alla mina vanner och det som jag faktiskt alskar. Vad tanker jag med ??!"



Jag maste saga att det ar den senare kansloyttringen som overvager just nu.

Jag kanner mig sjukt ensam! Och jag saknar alla sa otroligt mycket.





Det ar jobbigt. Men samtidigt kanner jag mig valdigt lugn och harmonisk. Det ar sa skont har.

Lugnt tempo och oerhort vanliga manniskotr overallt. Precis vad jag behover egentligen.

Jag ar nog inte i varldens bvasta balans heller. Har inte atit ordentligt pa snart 20 h...

Kanske inte konstigt att jag ar grinig. Men jag bavar lite for maten, snart kommer ju den obligatoriska magsjukan...





Jag kanske ska skriva var jag befinner mig forresten! Just nu sitter jag pa et netcafe i Kovalam och den ar minst +25 och jag hor havets brus darute nar 2 meters vagorna gar utt mot den vita stranden. Sa ja, det ar ratt nice anda ;)



Men jag saknar er alla! Vill bara att ni ska vara har och ge mig massamanga langa mysiga kramar.





Men vi hors snart! Jag finns ju har och det ar ju inte sa langt bort egentligen. SWpeciellt inte med internet.



Ha det bra och ta hadn om er alla!



Puss o kram