Dag 1

Forsta dagen och jag har haft sa manga olika kanslor att jag skulle kunna sprangas. Jag har hemlangtan, undrar vad FAN jag gor har, ar glad och forvantansfull - Allt pa en gang.

Dar jag ar nu ar en plats jag aldrig skulle ha forestallt mig att hamna i for ett ar sedan innan jag kom till Indien for forsta gangen.

Jag i ett ashram - ALDRIG.

Men saker kan forandras, det vet vi alla. Manniskor forandras. Som jag berattat tidigare borjade jag fundera pa andlighet da jag kom hit forra gangen och det ar val den sida av mig sjalv som jag ska utveckla nu. Att ge sig han till nagot sadant har ar emot alla mina tidigare principer, inlarda monster, svenska normer, allt jag blivit fostrad till att bli - av samhallet och grupper jag tillhor. Jag har lart mig att ifragasatta allt, aldrig tro pa nagot som verkar flummigt eller onaturligt. Allt ska vara bevisat, vetenskaplig fakta.

Da ar det ju klart att jag ifragasatter denna sektkansla det har ger mig. Jag ifragasatter uppstandelsen kring Amma som ju bara ar en manniska. Jag ifragasatter alla regler som finns har, jag undrar varfr man ska meditera, sjuna 1000 gudomliga namn och jag har svart att forsta vissa saker har. Jag har ju blivit uppfostrad att tanka sjalv och inte bara folja med strommen.

Men eftersom jag ifragasatter allt detta maste jag aven ifragasatta allt jag tidigare lart mig i mitt liv. For att ge det en arlig chans liksom. Och det ar skitjobbigt!
Jag maste ifragasatta att inte tro pa en massa religiost nonsens utan tanka sjalv, vetenskapligt och faktabaserat. Tro pa att vetenskapen ar sanningen. Det har man ju bevisat.

Men vad ar egentligen sanningen?
I Sverige ar normen att tro pa vad vetenskapen sager for det ar verkligt. Men vem sager det egentligen? Vem sager att de forkarna sager ar det sanna? For nagra hundra ar sedan sa forskarna att jorden ar platt. Ar den det?
Att tro att det i inte finns nagon gud eller overnaturliga saker ar inte det ratta for miljontals manniskor i varlden. Om jag hade fodds har i Indien, hade jag da trott pa en helt annan sanning?

Det kanske alltsa inte finns En Sanning. Den Stora Sanningen ar en illusion. Den ar olik sig beroende pa vem man ar, var man kommer ifran, var man beninner sig nu och i vilken tid man lever.
(Detta kanns som en filisofilektion!)

Jag kanske inte bor svalja allt detta med hull och har. Men jag kanske ocksa borde ta mig en funderare pa vad jag sjalv valt att tro pa, vad jag sjalv vill och vad jag sjalv har for bild av mig sjalv.
Har jag sjalv valt att vara icke-religios eller nar normen valt det at mig?


Jag vet att alla ni sakert tycker att jag ar skitflummig ;)
Men detta ar vad som hander i mig nu. Jag borjar fundera och ifragasatta for jag far ny input fran ett hall jag aldrig fatt det forut - andlig input.

Men ni kan vara lugna!
Jag tanker inte ga in ovh bli hyperreligos eller sa. Jag vill inte satta mer etiketter pa mig sjalv, jag har tillrackligt manga redan. Jag tanker jobba lite mked mig sjalv och filosofera over nya saker - Utvecklas. Jag kanske maste plocka isar mig sjalvbild i smabitar for atts e hur den egentligen ser ut, och satta ihop den igen - med lite ny kunskap.

Hoppas jag aldrig hittar alla svaren - sa jag kan fortsatta min utveckling!

Men jag ar anda alltid trygg i mig sjalv, och tryggare for varje dag som gar. Ju mer jag lar mig, ju mer tillfreds blig jag med mig sjalv. Da ar det mindre chans att jag satter ihop pusslet av mig sjalv pa fel satt ocksa ;D


---------------


Men allt detta far mig anda att fundera. Ar jag en ond manniska som alskar sex, bada i bikini och for att jag inte tillber en gud?
Eller for att jag ifragasatter gurudyrkan?

Svar: Enligt mig och de jag bryr mig om - Nej. Och det ar det enda som ar viktigt for mig just nu.

Jag alskar Amma och allt vad hon ar. Jag ifragasatter dyrkan av en guru pa grund av allt jag vuxit upp med och blivit lard. Jag ser henne med min sloja framfor mina ogon och en hindu ser henne med sin.
Jag alskar Amma pa mitt satt och Du pa ditt. Jag har min vag i livet och du har din. Man tar till sig det man vill ta till sig och lamnar resten. Jag ar precis som extrem som jag vill och klarar av att vara.
Ar detta den gyllene medelvagen - haller jag pa att buddist nu ocksa?!

Haha. Na jag skojar bara ;-P


Jag ar Jag. Du ar Du. Och alla ar pa sina egna satt gudomliga.

----------


Jag langtar efter att Amma ska komma tillbaka sa jag antligen far traffa henne igen. Hon far mig att kanna en massa karlek - pa nagot satt jag inte kan forklara - an sa lange i alla fall.
Kanske det beror pa att hon ar en stor manniska och har gjort sa mycket for andra manniskor? Jag vet inte, jag kan bara gissa.

--------


Vi hors snart!

Puss o kram